Faktafel om mjölksyra på mjölkpaketen

Igår fick jag se den här bilden på Jakob Richloows facebooksida. Min första kommentar var: "Jag blev förbannad när jag läste den dyngan för några veckor sen.." (Ja, mitt språk kan vara ganska ohyfsat när kommenterar saker på facebook) 

Jakob svarade då med: "Kontakta dem, förklara vad de gjort fel och be att få skriva texter åt dem själv. Ny målgrupp!" Vilket jag var lite skeptisk till, men när fler stämde in i kören så tog jag mig i kragen och försökte ta ett steg mot att åstadkomma det jag verkligen vill åstadkomma med min karriär: Att nå ut med korrekt och lättförståelig information om kost, träning och hälsa till så många som som möjligt!


Så jag skrev ett mail till Icas kundkontakt med uppmaningen om att det skulle vidarebefordras till de som är ansvariga för texterna på mjölkpaketen. Eftersom det kanske är intressant för andra att få reda på vad som irriterade mig med texten så tänkte jag att jag lika gärna kan lägga upp en del av mailet här. Jag har inte tagit med presentationen av mig själv samt mitt erbjudande om att skriva bättre texter framöver i det här urklippet.

"Nyligen har jag fått se er text på baksidan av Icas mellanmjölkspaket. Texten hade rubriken "Muskler sura av mjölksyra?". I följande textstycke finns det ett flertal antingen helt felaktiga påståenden eller indirekt felaktiga påståenden på grund av en för onyanserad förklaringsmodell.

1. Muskeln behöver vila om det ansamlas mjölksyra i den.
2. Muskeln behöver "repareras" efter att den har varit utsatt för mjölksyra.
3. Att en muskel blir större och starkare av att den utsätts för mjölksyra.
4. Att man måste vila för att muskeln ska kunna få en tillräcklig syretillförsel för att kunna göra sig av med mjölksyran.

Först och främst så finns det i dagens läge en hel del som tyder på att mjölksyraproduktionen inte är den främsta faktorn för en försurad muskelmiljö. Det verkar komma mer vätejoner och andra metaboliter från andra processer i muskelcellen. Detta är dock en ursäktbar miss då även fysiologiböckerna inte har hunnit ikapp forskningen på det området.

Att mjölksyra skulle vara en indikator eller ansvarig för muskelskada eller muskelns behov av återhämtning är dock rent ut fel. I korta drag så är mjölksyra bara ett resultat av att muskelcellens anaeroba energiutvinning (glukolysen) överstiger mitokondriernas förmåga att ta upp och oxidera pyruvatet som skapas i glykolysen. När pyruvatet inte kan tas upp så omvandlas det till laktat (mjölksyra) istället.

Laktat kan i sin del direkt oxideras av andra muskelceller eller forslas bort till levern där det kan omvandlas till glukos. För att vi ska känna av den jobbiga svidande känslan av laktat så måste produktionen överstiga bortförseln av den. Det innebär därför även att det räcker att sänka träningsintensiteten istället för att vila helt ifall man vill sänka laktatnivåerna i respektive muskel.

Men som sagt så skadar inte laktat eller muskelns generella försurning något i muskelcellerna. Det kommer således inte leda till någon överkompensation heller. Det som däremot sker är att muskelcellerna skapar fler mitokondrier, dessa kommer dock varken göra muskeln starkare eller större, utan enbart mer uthållig och bättre på att hantera mer pyruvat/laktat.

För mer information om just mjölksyra får du gärna ta en titt på det här inlägget på min egna blogg:
http://smartavagen.blogspot.se/2013/01/mjolksyra-faret-i-vargaklader.html

Jag vet att risken finns att du eller ni som läste detta inte har någon som helst aning om vad jag egentligen skrev i de föregående styckena, men jag ville inte framstå som någon sur "internethjälte" som endast påpekar felen utan att bidra med någon lösning. Dessutom vet jag att det inte är lätt att skriva såpass korta texter och ändå se till att de blir faktamässigt korrekta. I det här fallet tror jag dock att budskapet i texten kan göra mer skada än nytta.
Försätt dig själv in i rollen av en idrottslärare som vill låta barnen springa ett 200-400m lopp, men där barnen stannar efter halva sträckan för att det svider i musklerna och att de därför "måste" vila. Eller tänk dig tjejerna som inte vågar ta ut sig i anaeroba prestationer för att de är rädda för att de bygger upp för mycket muskelmassa.
Även om båda scenarion kanske är något absurda så skulle de grundas på påståenden som är totalt inkorrekta och som inte hade behövt existera i första skedet."

Sådär! Efter detta förklarade jag varför jag skulle kunna skrivit det bättre och erbjöd mig alltså att göra detta ifall Ica vill ha ut fler informativa texter om kost, träning och hälsa framöver. Nu är det bara till att avvakta och se ifall jag får något svar.

Fram tills dess kan du följa mig på Twitter eller gå med i vår facebookgrupp MST-Mythbusters! Mer samlad kompetens hittar du ingen annanstans på svenska facebooksidor!

Kan en bakfylla förbättra din prestation?

Klockan var 03:12 en ljummen lördagsnatt denna sommar i Halmstad. Jag och mina kompanjoner var fast beslutna i att upprätthålla vår nya sommar-tradition av att på vägen hem från krogen ta sig ett svalkande dopp i nissan.

Whohoo, parteey!

Jag har ett vagt minne av att jag ropade ut "Whohoo, parteey!" upprepade gånger när vi spatserade
genom stan mot vår alldeles egna lilla badplats. Rätt vad det var så sprang jag på en kompis från gymmet.

Efter våra initiala hälsning, som skulle få vilken utomstående som helst att tro att vi har bott i det här landet betydligt kortare tid än vad vi egentligen har gjort, så frågade jag om vi skulle ses på gymmet kommande dag. Varpå följande lilla dialog utspelade sig:

(Det är mycket möjligt dialogen lät helt annorlunda. Den utspelade sig trots allt för mer än två månader sen och jag var, som du kanske redan har listat ut, inte helt nykter heller...)

Kompisen: Haha, tror du inte att du kommer vara ganska bakis imorgon?
Jag: Äsch, det är på bakfyllan som jag har haft många av mina bästa pass!
Kompisen: Jasså?
Jag: Jaja, och jag har faktiskt en liten teori ("hypotes" är givetvis det rätta ordet, men det lär jag nog inte ha tänkt på då) varför det är så: Du vet hur man brukar känna sig...

Där började jag rabbla på ordentligt, men mina andra kompanjoner ville dra vidare, så gym-kompisen avbryter mig med "Ey, Marek, skriv det på bloggen! Det kommer bli asgrymt!"

En underbart svalkande tradition var det!

Propaganda om alkoholens negativa effekter 

Efter att först ha varit lite skeptisk till idén så tänkte jag "Varför inte?". Själva faktumet att så många andra av mina lite mer pålästa kollegor i branschen har bevittnat liknande effekter visar på att det inte bara är något som jag själv har fått för mig.


Jag skrev "pålästa" av den anledningen att de flesta som faktiskt har satt sig in i forskningen kring alkohol och träning har kommit underfund med att det mesta som våra idrottsledare eller instruktörer på valfritt gym har predikat för oss om alkoholens inverkan på träning har varit grovt överdrivet.

Jag och några av mina pålästa kollegor som vet om att man kan ta sig några järn
och ändå kunna bygga och behålla en bra fysik!

Så vida du inte kör ett riktigt mördarpass med en massa excentriska kontraktioner och därefter går raka vägen till baren och super dig redlös så har alkoholen varken en allt för hög inverkan på testosteron, återhämtning, muskelproteinsyntes eller styrka. De studier som visar på negativa effekter brukar oftast vara utförda som det ovannämnda exemplet; stenhård träning följt av riktigt stora mängder alkohol.

Studier som inte använder lika radikal träning och/eller mer humana mängder alkohol visar nämligen inte alls en lika mörk bild. Martin Berkhan skrev ett riktigt bra inlägg om detta för några år sen här. I inlägget förklarar Martin även att alkoholen inte behöver vara ett hinder för din fettförlust, men det var inte vad det här inlägget skulle handla om..

Varför du (kanske) kan prestera bättre efter en kväll på krogen


Jag är alltså inte ensam om att ha upplevt att träningspassen kan överträffa alla förväntningar. För min egen del har det gällt styrketräningspass och det är samma som jag har hört från många andra. Men jag har även hört berättelser av uthållighetsatleter som har satt personbästan dagen efter en bra fylla. Hur kan detta komma sig?

Jag har ett par hypoteser som jag tänkte dela med mig av här. Huruvida nära sanningen de befinner sig har jag inte den blekaste aning om. Mitt främsta syfte med det här inlägget är att skapa en debatt och att få höra andras berättelser och se om dessa stämmer överens med mina hypoteser.

1. Inga förväntningar
   Även om du inte känner dig jättebakis så är risken stor att du åtminstone känner dig lite trött, seg eller sliten. Har du dessutom tagit till dig för mycket av propagandan om alkoholens negativa effekter så kan även det bidra till att du inte har några större förväntningar på att kunna prestera något vidare dagen efter.
   
   Bara faktumet att du inte förväntar dig att kunna göra bra ifrån dig kan bidra till att du tar bort lite av pressen som du annars skulle ha satt på dig själv. Den skapade pressen är något lyfter din "upphetsning" till en viss nivå. Och beroende på vilken typ av personlighet du har så skulle din vanliga "upphetsningsnivå" t.ex. kunna vara snäppet för hög för att du ska kunna prestera maximalt. Om du då istället kan ha lite av ett "I don't give a fuck"-tankesätt så skulle bara det kunna vara en mekanism som får dig att prestera bättre. Men är du någon som presterar bäst under riktigt hög press så borde detta inte påverka dig i samma mån. ...såvida som du inte ser ditt tillstånd som en utmaning och tänker "Nu jävlar ska jag sätta personbästa fastän jag är bakis!"
2. Fokus
   Känner du igen känslan av att befinna dig i en bubbla dagen efter en utekväll? Att alla sinnesintryck är något dämpade? Att du inte har orken/förmågan att koncentrera dig på något måttligt komplicerat under längre tid? Att du kan vara ganska likgiltig om det mesta och att inget riktigt irriterar eller stressar dig heller?
   

   "The study found that in the alcohol-consuming participants, next-day alertness was measured by the MSLT was reduced and divided-attention per formance was impaired (Roehrs et al. 1991)"

   Jag brukar kunna känna så i alla fall. För några veckor sedan satt jag på akuten för att få mina handleder röntgade och då hade jag festat kvällen innan. (Nej, det var inget som hände under själva kvällen!)
   Det var inte oväntat att sjukhusbesöket skulle innebära flera timmars väntetid. Därför hade jag tagit med mig en bok och hade även lite spel på mobilen som jag kunde spela.
   Men oberoende av vad jag försökte att fördriva tiden med så kände jag att jag inte kunde göra något som krävde lite mer koncentration. Och då var det inte så att jag mådde dåligt, hade huvudvärk eller några andra symptom av någon nämnvärd bakfylla.
   
   
   
   Poängen jag vill komma till är att det under ett vanligt träningspass kan krävas att du aktivt måste avskärma dig från tankar som bekymrar en. "D-Uppsatsen borde arbetas med. Vad ska jag ha för Halloween-outfit i år? Katten har diarré och är ensam hemma just nu." osv osv
   Men när du väl befinner dig i bakfylle-bubblan så existerar inte de bekymren i samma utsträckning. Ditt träningspass är det enda som gäller just då. Och med tanke på att du inte behöver skärma bort något annat så behöver du inte lägga lika mycket mental energi på att "fokusera" på din prestation, utan din fokus är riktad dit per automatik. Du kan lägga all din mentala energi på att ta i järnet!
3. Ett utvilat CNS (centralt nervsystem)
   Det här är den enligt mig mest intressanta och vetenskapligt testbara hypotesen.
   Vilken avgörande roll nervsystemet har för vår prestation har jag tidigare skrivit om här.
   Kort och gott: När vi ska prestera nära vår fysiska max-kapacitet så involverar vi det sympatiska nervsystemet (SNS). Det är den just delen av det centrala nervsystemet (CNS) som är ansvarigt får den så kallade "fight or flight"-responsen. Vi blir anspända, blodtrycket ökar och vi har helt enkelt mer energi i situationer där vi måste prestera.
   Detta händer genom att nervcellerna och binjuren frisätter hormonerna/nervsubstanserna adrenalin och noradrenalin. Dessa effektiviserar en massa processer i våra celler så att vi kan prestera bättre.
   
   En av alkoholens främsta mekanismer i hjärnan är att den hjälper nervsubstansen GABA att binda till sina receptorer (främst GABAAR). GABA i sin tur är de främsta hämmande nervsubstansen i hjärnan. Utan att jag behöver fortsätta nörda vidare om nervsubstanser så tror jag att du förstår att alkoholen får en del processer i vårt centrala nervsystem (CNS) att gå på sparlåga. Bland annat just den sympatiska delen.
   Frågan som allt detta leder mig till är: Kan det vara så att den dämpande effekten som alkohol har på CNS bidrar till att det sympatiska nervsystemet faktiskt återhämtar sig ovanligt mycket natten efter lite mer alkoholintag? Skulle detta på något sätt kunna leda till att vi kan frisätta mer adrenalin och noradrenalin efter en sådan natt, och därmed kunna prestera bättre?
   Jag har ingen aning. Men det här är scenarion som absolut skulle vara möjliga att göra försök på!

Slutord
Jag vill poängtera att artikelns syfte främst var att lägga fram hypoteser om varför så många upplever att de presterar så bra på bakfyllan. Så även om jag inte ser någon anledning till att du inte skulle träna dagen efter en utekväll, så länge som du inte mår illa och har huvudvärk, så är det här inget jag rekommenderar att någon skulle utföra på ett planerat sätt. Jag råder ingen till någon större alkoholkonsumtion heller för den delen. För även om de akuta effekterna som lite alkohol har på återhämtning och prestation är grovt överdrivna så är ett kroniskt intag varken bra för din hälsa eller din prestation!

Med det sagt så är jag fortfarande nyfiken över just DINA upplevelser av att träna på bakfyllan! Kommentera här nedanför eller kom och diskutera med oss i vår facebookgrupp MST-Mythbusters! Annars så är du även välkommen att följa mig på Twitter!

Hungerkontroll och vår inre "matklocka"

Jag och Tommy

 Det är nu snart ett helt år sen som Tommy Ivarsson och jag skrev vår C-uppsats ihop, och jag har länge velat skriva om våra resultat och mina funderingar kring dem, men det har bara inte blivit av.

 Men med tanke på att temat hunger och hungerkontroll fortfarande är aktuellt och med störst sannolikhet kommer vara det ett tag till så tänkte jag: "Det är bättre sent än aldrig!"


 I det här inlägget kommer jag gå igenom varför blodsockerdippar inte har så mycket att göra med hur mycket glukos som finns i systemet, varför det är viktigt att äta vid regelbundna tider, hur synen på hunger drastiskt kan förändra ens förmåga att hantera den och att hungerhormonet ghrelin kanske inte är ett hungerhormon trotts allt! Slutligen försöker jag runda av det här inlägget med att ge ett par konkreta tips på hur du lättare kan hantera hungern i din vardag!

 C-uppsatsen

 Ämnet som vi valde att fördjupa oss i med uppsatsen var hur blodsockernivåer, energistatus och upplevd hunger korrelerar med varandra.

 Upplägg

 Vi valde att kopiera ett upplägg som ett gäng forskare hade använt några år tidigare. Den ursprungliga studien gick ut på att servera testpersonerna (TP), som hade fastat i ca. 15 timmar, en liten pizza på 600kcal (det är verkligen lite kalorier för en pizza) och sedan observera dem i 5 timmar. I pizzadegen var kolhydraterna märkta med en specifik kol-isotop vilket möjliggjorde det för forskarna att följa kolhydraternas öde i kroppen.
 En av de viktigaste upptäckterna som forskarna gjorde var att 5 timmar efter konsumtionen av pizzan hade endast ca. 60% av kolhydraterna tagits upp i blodomloppet. Utifrån det fyndet började vi designa vår studie. För att ge en lite mer översiktlig och förenklad bild över vad vi gjorde så radar jag alla kriterier i punktform

• Efter en standardiserad måltid kvällen innan testet fick alla TP (12 personer) fasta i 15 timmar.
• 7 TP (slumpmässigt utvalda) fick äta pizza när testet påbörjades och 5 TP fick fortsätta fasta.
• Blodsocker och upplevd hunger testades 15min innan pizzaintaget (innan testpersonerna visste om de fick äta pizza eller inte), direkt innan måltiden och därefter varje 30e minut fram tills 5 timmar hade passerat.
• TP blev tidsförblindade och fick inte ha klockor, mobiltelefoner eller datorer. Persienner i "laboratoriet" drogs ned så att TP inte kunde få indikationer av dagsljuset heller. Vi hade även med 2st låtsasmätningar för att förvirra TP lite, så att de inte kunde räkna ut tiden lika lätt via antal mätningar heller.
• Koffein, tobak och tuggummi var inte tillåtet innan och under testet. TP skulle även hålla sig relativt inaktiva.
• Innan studien blev TP tillfrågade vid vilka tider de vanligtvis brukade äta sina måltider.

  Resultat

 Ha i åtanke att fastegruppen (F) i slutet av testet alltså inte hade fått i sig några kalorier på 20 timmar, men att pizzagruppen (Pi) antagligen inte ens hade absorberat alla kalorier från pizzan som de åt 5 timmar tidigare. De mest intressanta resultaten var följande:

1. Vi kunde inte se någon signifikant skillnad i blodsockersänkning och hungerökning mellan Pi och F (P = 0.08 och P = 0.74). Blodsockersänkningen var dock signifikant för F men inte för Pi (P = 0.03 vs. P = 0.27).
2. Endast Pi blev signifikant hungrigare under de 5 timmarna (P = 0.05 för Pi vs. P = 0.16 för F).
3. En del av testpersonerna fick tydliga hungertoppar strax innan eller precis på de tiderna då de vanligtvis brukade äta sina måltider, helt utan att veta vad klockan är (se bilden nedanför). 

Av dessa TP var det endast TP9 som hade fått äta pizza.

  Diskussion och slutsatser

 Våra resultat var inte på något sätt unika eller avvikande, utan de är i linje med vad andra forskare också har kommit fram till. Lustigt nog har det ändå ändå spridits uppfattningar av att våra blodsockernivåer skulle vara något jättekänsligt och därför behöver hållas i schack genom frekventa måltider. Att det resonemanget är ren humbug skrev jag om för ca. 1,5 år sen här. Kontrollen av blodsockernivån är en såpass högt prioriterad process i kroppen att man som frisk individ i princip aldrig kan få ihållande låga blodsockernivåer.
 Det går dock att få tillfälliga blodsockerfall. Dessa initieras dock främst via två processer; 1. Som en "rekyl" av en blodsockertopp efter en måltid, ffa om den är högglykemisk; eller 2. Via en "test-signal" som hjärnan sänder ut för att se om det är dags att äta eller inte.

(Campfield & Smith, 2003)

 Denna "test-signal" skickas ut till bukspottskörteln som skickar ut en liten dos insulin. Beroende på kroppens momentana energistatus så kommer denna insulinutsöndring skapa en blodsockerförändring av ett specifikt mönster. En annan del av hjärnan läser då av blodsockerförändringen, och om det passar in på ett mönster som uppstår när vi inte har ätit på ett tag så triggar det områden i hjärnan som får oss att börja söka efter föda. Vad som får hjärnan att skicka iväg den här signalen ifrån första början vet vi dock inte.

 Ghrelin och vår inre matklocka

 Fram tills ganska nyligen (eller många tror nog fortfarande det) så trodde man att utsöndringen av hormonet ghrelin ledde till ökad hunger. Man har nämligen tydligt kunnat se hur ghrelin-utsöndringen följer dygnsrytmen och ökar just kring tiderna då vi vanligtvis brukar äta våra måltider. På senare tid har man dock kunnat se att ghrelinnivåerna når sina toppar ca. 30 minuter efter den tidpunkten då hungern är som störst. Vilket alltså leder till antagandet att ghrelin främst agerar som ett hormon för att förbereda magen för inkommande föda istället för att utlösa hunger. Dessutom har man kunnat se att insulin sänker ghrelinnivåerna i blodet.

 Tar man då en titt på TP9 i bilden ovan så kan man se att hungern hade en topp samtidigt som blodsockret var som högst. Vid den tidpunkten bör således även insulinnivåerna vara förhöjda och därmed bör ghrelinet ha varit lågt. Så mycket tyder på att ghrelin snarare är en följd av hungern, och inte orsaken till den.

 Vi kommer dock inte ifrån att det helt klart verkar finnas en inre klocka som ser till att vi blir hungriga på de tider vi vanligtvis brukar äta, och det finns flera bra anledningar till att lyssna på denna klocka. Dels så finns det forskning som tyder på att kroppen är effektivare på att ta upp näring när vi är hungriga och dessutom finns det studier som visar på att snacks i ett icke-hungrigt skede inte sänker vårt mattintag vid en senare måltid.

 Men betyder detta att vi är låsta till att äta enligt en viss måltidsrytm? Nejdå, men precis som det kan ta tid att ändra sin dygnsrytm när det gäller sömnen så kan det även ta tid att vänja sig vid ett annat måltidsmönster.

  För att summera våra viktigaste slutsatser så klipper jag in några av våra avslutande ord från C-uppsatsen:

"(...)Dessutom tyder våra resultat på att den akuta energitillgängligheten utgör en relativt liten del i den totala hungersignaleringen. Kraftig hunger kunde därmed uppstå även om matspjälkningssystemet fortfarande forslade ut näring till blodomloppet. Samtidigt kunde vi bekräfta att den friska människokroppen är kapabel till att hålla en stabil blodglukosnivå även efter 20 timmar av total fasta.
Slutligen observerade vi att hungern kunde öka kraftigt kring de tider då testpersonerna var vana att äta. Därför drar vi slutsatsen att även den dagliga måltidsrytmen kan spela en väldigt viktig roll i hungerregleringen."

Vill någon läsa vår C-uppsats i sin helhet så kan man göra det här! Där finns även referenser till det mesta som jag har skrivit i det här inlägget.

 Hur man tar kontroll över hungerkänslorna

 Många av oss kanske har bekanta eller känner igen sig själva som någon anser att det är helt omöjligt att gå längre än 2-3 timmar utan mat. Någon som påstår sig få blodsockerfall och som inte kan fungera normalt om den inte får sitt mellanmål.

 När jag hör den typen av berättelser så tror jag absolut att det är så som personen i fråga upplever det hela. Det har dock ofta inte så mycket med ett faktiskt blodsockerfall att göra, eftersom de ovannämnda dipparna endast är väldigt små och väldigt korta. Samtidigt så vet vi nu att kroppen har massvis med näring i cirkulation vid den tidpunkten. Det som snarare är anledningen till den upplevda mentala kollapsen är sannolikt en kombination av just vår inre mat-klocka som säger att det är dags att äta och en efterföljande panikreaktion ifall vi inte får den födan som vi vanligtvis brukar få.

 Som jag redan har nämnt så kan man vrida om den inre klockan. Något helt annat som kommer hjälpa en ännu mer i hungerkontrollen är ens syn på hunger som signal! När man blir medveten om att hunger inte nödvändigtvis är ett tecken på energibrist i kroppen så kan man tolka hungersignalen på ett helt annat sätt.

 Därför kan det t.ex. vara bra att testa att fasta för ett helt dygn nån gång. Att få uppleva att man faktiskt inte dör av lite hunger är en väldigt värdefull lärdom. Skulle man sedan hamna i situationer där man annars skulle fått panik för att man inte har fått mat på ett tag så tänker man istället något i stil med: "Va härligt, vid nästa måltid har jag lite kalorier att ta igen!".

Min lista över knep för att kontrollera hunger:

1. Ät mättande mat, rik på protein, grönsaker och fibrer. 
2. Köp råvaror, inte matvaror. Försök att laga det allra mesta av din mat själv.
3. Försök att hålla dig till regelbundna mattider.
4. Välj en måltidsrytm som passar dig och din vardag. Om du gillar och hinner att äta ofta så gör det. Känner du att du hellre bara vill äta 3 stora måltider om dagen så kan du göra det med.
5. Testa att fasta i 24 timmar. Gör det isf från 12:00 till 12:00, på så vis behöver du egentligen bara skippa en middag och en frukost. Du kommer vara tacksam för vad den upplevelsen har lärt dig om dig själv!
6. Ta dig tid att "uppleva" och verkligen känna smaken av maten du äter.

Den sista punkten gick redan in på ett annat spår inom samma ämne som jag tänkte skriva om framöver. Det har nämligen att göra med hur vi undermedvetet eller medvetet dras till olika typer av mat eller godis, hur olika typer av mat, samt sättet hur maten presenteras får oss att äta mer och ohämmat.
 Oftast är det nämligen inte vår kunskap om hur och vad vi bör äta som är den begränsande faktorn för en hälsosam livsstil. Vi alla vet att vi borde äta mer grönsaker och röra på oss regelbundet. Det svåra ligger oftast i hur vi kan få det att funka rent praktiskt i vår stressiga vardag! Men mer om detta senare! Jag avslutar därför med ett väldigt bra citat av Brian Wansink:

"We’re all tricked by our environment. Even if we “know it” in our head, most of the time we have too much on our mind to remember it and act on it. That’s why it’s easier to change our environment than our mind."

Du är välkommen följa mig på Twitter eller gå med i vår facebookgrupp MST-Mythbusters! Mer samlad kompetens hittar du ingen annanstans på svenska facebooksidor!