Artikelserie på Träna Styrka om leptin, fettceller och viktreglering

Du som har följt mig ett tag vet du att jag numera har fått upp ett gäng inlägg på tranastyrka.se. Av dessa så har de senaste tre inläggen bildat en egen liten serie med ett specifikt huvudtema.

Skulle du dock till min stora förskräckelse inte följa mig på Twitter eller vara med i vår fenomenala facebook-grupp "MST-Mythbusters", där du kan diskutera om kost, träning och hälsa med några av branschens kunnigaste individer, så bjuder jag här på ett litet sammandrag med länkar till dessa inlägg.

Förutom att sammanfatta inläggen så har jag även lagt till lite egna funderingar här också! Därför kan det vara intressant att fortsätta läsa även om du redan har läst inläggen.

Sammanfattning

Del 1: "Varför är det så svårt att hålla den nya vikten?"

1. Hur påverkar våra fettceller insöndringen av mättnadshormonet leptin?
   Cellernas fyllnadsnivå är mer avgörande än den totala fettmängden. Fler men mindre fyllda fettceller ger lägre leptinnivåer än färre men välfyllda fettceller vid samma totala fettmassa.  
2. Hur påverkar detta oss efter att vi har gått ner i vikt?
   En gång skapade fettceller försvinner inte. Tömmer du befintliga fettceller så kommer de, med mindre leptinproduktion att minska mättnad, öka hunger och sänka metabolismen och därmed hela tiden skicka signaler om att få fyllas upp igen.

Del 2: "Fysisk aktivitet för viktkontroll"

1. Vilken effekt har fettsugning på dessa funktioner?
   Fettsugning tar bort hela fettceller, därför blir minskningen av leptinnivåerna antagligen inte lika stora som om fettet hade tappats via ett kaloriunderskott. Men till viss del kompenserar kroppen ändå för fettförlusten på ett väldigt annorlunda sätt. Ett sätt som även kan resultera i ökade hälsorisker...
2. Går det att kompensera för den sänkta metabolismen med fysisk aktivitet?
   Likadant som leptinnivåerna så verkar inte energiförbrukningen återgå till proportionerligt rättvisa nivåer även efter flera år av bibehållen viktminskning. Men det är inte basalmetabolismen som minskar avsevärt, utan det är främst våra rörelser som blir mer energieffektiva. Fysisk aktivitet kan hjälpa.   

Del 3: "Koststrategier för att påverka leptin och hålla vikten"

1. Kan du ändra leptinproduktion med specifika förändringar i kosten?
   Många glömmer att kolhydrater ökar leptinnivåerna ca. 4-6 timmar efter en vanlig måltid. Med den vetskapen kan man skapa strategier som ändrar mönstret på leptinfrisättningen. Jag tar upp studier där testpersoner som åt alla sina kolhydrater på kvällen kunde hålla sig mer mätta och tappade mer vikt än gruppen som hade kolhydraterna jämnt fördelade över dygnet.

 
Är du intresserad av någon eller några av punkterna i listan så bör du verkligen ta en titt på de respektive inläggen! Dessutom kommer jag nu lägga fram en del egna funderingar och slutsatser om vad som togs upp i studierna som jag presenterade. Så för att hänga med i mina tankegångar där så kan det också vara bra att ha läst de tidigare inläggen.


Funderingar och reflektioner

På Träna Styrka vill vi hålla inläggen så informativa och objektiva som möjligt. Det ska vara en sida där vetenskap skrivs om på ett lättförståeligt sätt så att man själv ska kunna bilda sig en uppfattning. Därför vill vi även undvika att lägga in allt för mycket egna hypoteser i texterna, även om dessa skulle vara väldigt trovärdiga.

Jag personligen har alltid älskat att försöka tänka ut nästa steg eller tillämpning av forskningen jag läser. Det är nog även den inställningen som har gjort högskolestudierna såpass enkla för mig. I nästan varje moment försökte jag komma på scenarion där jag kunde använda den nya kunskapen för att förbättra mitt eget liv eller prestation, eller kunna hjälpa andra med den.

Därför har jag svårt för att bara släppa mina hypoteser sådär. Det är även via dem som jag tycker att jag kan skapa intressanta diskussioner som tar både min och andras kunskapsnivå till en ännu högre nivå. Så var inte blyg att ställa frågor eller rent av ifrågasätta mina tankegångar, antingen här bland kommentarerna eller i MST-Mythbusters!


Fettsugning och mer leptin efteråt vid inaktivitet

Några månader efter fettsugningen hade den inaktiva gruppen högre (inte signifikant) leptinnivåer än innan operationen. De hade dock endast gått upp en del av vikten igen.

Samtidigt har även deras fettceller blivit lite större, vilket kan även förklara en ökad leptinfrisättning. Hade det inte varit för faktumet att det var just det viscerala fettet som ökade hos den inaktiva gruppen så skulle man kunna påstå att fettsugning är en väldigt effektiv metod mot övervikt.

Jag skulle även stå fast vid att det kan vara användbart om personen är fast motiverad vid att bli mer aktiv och ändra sina kostvanor efter ingreppet, eftersom det kommer motverka ökningen av visceralt fett.

Är det då så att den överviktiga personen för tillfället är för överviktig för att kunna utföra någon nämnvärd fysisk aktivitet så skulle en fettsugning eventuellt kunna vara som en knuff i rätt riktning.

Fast med tanke på att alla ljuger så är det givetvis svårt att få det här att funka i verkligheten.

Det skulle vara att man som nyopererad skulle vara tvångsförsatt i någon anstalt eller under översyn av någon kost- och träningsrådgivare i ett par månader eller år för att säkerställa att man verkligen håller sin del av löftet.


Kan välfyllda glykogendepåer ersätta förlorad fettmassa?

Här kommer ett par funderingar som jag först ville haft med i den sista delen, men som vi sedan bestämde oss för att jag lägger upp här istället. (Jätteviktigt att ha läst sista inlägget för att hänga med!)

"Poliserna i studierna ovan hade alltså totalt sett lägre leptinnivåer över dygnet oberoende av kolhydrat-timingen, men kvälls-gruppen kunde ändå hålla sig mer mätta än vad de själva var innan dieten. Antagligen på grund av att leptininsöndringskurvan ändrade form. 

Allt detta ledde mig till två stycken frågeställningar:

1. Kan det vara så att en momentan förändring av leptinnivåerna i blodet är mer avgörande för en ökad hunger än den faktiska leptinnivån per se? (Ungefär som det är med blodsocker? [5])
2. Skulle det inte vara logiskt att kroppen skulle kunna "förbise" att fettdepåerna inte är välfyllda längre så länge som den känner att du håller glykogendepåerna välfyllda?

Utifrån den andra frågeställningen har jag kommit fram till en liten hypotes. Det är alltså mina alldeles egna tankar kring varför den här typen av kolhydrat-timing skulle funka så bra för att kontrollera hungern:

Vi vet att när det finns mycket glukos i blodomloppet så ökar bland annat insulinfrisättningen. Det hämmar fettcellernas frisättning av fria fettsyror till blodomloppet och kroppen kommer främst förlita sig på kolhydrater som energikälla fram tills blodglukosnivåerna är ner på fastenivåer igen.

Ett frekvent kolhydratintag fördelat över dina vakna timmar kommer därför rimligen resultera i att mycket av kolhydraterna oxideras ganska så omgående för att försörja dig med energi över dagen, även om din aktivitetsnivå är relativt låg och att din kropp lätt hade kunnat använda fett som energikälla istället.

Samtidigt så fylls dina glykogennivåer aldrig upp till någon nämnvärd nivå. Så inte nog med att dina fettdepåer redan är minskade så upplever din kropp att den bara får precis tillräckligt med energi för att klara sig för dagen.

Genom att däremot äta mycket kolhydrater innan du lägger dig så tillför du kroppen mycket mer energi än vad den behöver just då. Resultatet blir därför en bättre glykogeninlagring. Framförallt om du har legat lågt på kolhydrater hela dagen fram tills dess, då detta kommer göra dina celler extra insulinkänsliga.

Det lagrade glykogenet i sin del är ganska värdefull för kroppen. I musklerna sparas det helst till situationer med hög arbetsintensitet där fett inte är tillräckligt snabbnedbrutet. Så när du väl har lagrat in kolhydraterna som glykogen och tillförseln av glukos till blodet samt insulinnivåerna börjar minska igen så kommer kroppen snart börja använda fett till större del igen.

Därmed börjar du kommande dag med relativt välfyllda glykogennivåer i musklerna samt att levern endast insöndrar den mängden glukos för att hålla hjärnan glad. Din kropp känner av att åtminstone ett av dina energidepåer är relativt välfyllt och får därför inte samma "panik" efter att få fylla upp fettcellerna igen. När dagen börjar närma sig sitt slut och leptin och glykogennivåerna väl börjar sjunka igen, ja då får du ju lov att fylla på ordentligt med kolhydrater igen!

Som sagt så var detta min alldeles egna förklaringsmodell utifrån forskningsläget idag. Det skulle vara jätteintressant att se om framtida studier skulle kunna bekräfta den!
Fram tills dess så är mitt råd till dig att helt enkelt testa och känna efter! Folk har i åratal kommit i form på massvis med olika sätt. De här strategierna är därför bara ett litet axplock av vad man kan göra, så testa och se vad som funkar bäst för just dig!"

Vilken typ av fysisk aktivitet? 

Det här var något som jag hade kunnat vara lite tydligare med i det andra inlägget.

Så som jag har tolkat forskningen så är det främst en ökning i NEPA (no exercise physical activity) som du vill eftersträva här. Det innefattar alltså först och främst mer rörelse i den vanliga vardagen.  Gör helt enkelt allt lite jobbigare för dig.

Kan du ta cykeln nånstans dit du annars åker bil eller buss så gör det och skulle du lätt kunna gå sträckor som du annars cyklar så gör det också. Ställ pärmarna i andra hörnet av kontoret istället för att ha dem på skrivbordet och se till att ta trapporna så ofta som möjligt.

Över lag så räknar jag in promenader här också, men inte powerwalks eller dylikt. Sen tror jag fortfarande att du bör leta upp en fysisk krävande aktivitet som du tycker är rolig och som regelbundet kommer motivera dig till att göra åt med energi utan att det känns som en börda för dig.

Men det finns även en annan anledning till att jag faktiskt hellre skulle råda dig till fler promenader när det gäller att hålla en ny lägstavikt än att du skulle ägna dig klassisk konditionsträning.

Det är nämligen det som jag var inne på tidigare, glykogennivåerna. Promenader tömmer inte kroppen på glykogen på samma sätt. Därför tror jag heller inte att den effekten som man ofta ser i många studier där folk efter passet kompenserar med mer kalorier än vad de gjorde åt med under aktiviteten.

Du gör visserligen inte åt med lika mycket energi per tidsenhet men du utsätter inte kroppen för samma sug efter en promenad som efter en joggingtur. Rent psykiskt så kan jag tänka mig att du inte får samma "nu får jag belöna mig"-känsla efter en promenad heller.

SHIIT

Här höll vi visserligen på i mer än sammanlagt en minut,
men principen var den samma.

Lustigt nog så verkar det här vara en legitim benämning för "superintensiv intervallträning". Det jag syftar på här är intervaller där du verkligen cyklar allt vad du har i 10-30s, varpå du vilar i minst en minut innan du kör nästa intervall. Detta upprepar du tills du har nått sammanlagt ca en minuts högintensiv arbetstid. Efter det är du klar.

Rent fysiologiskt i avseende till glykogenlager m.m. så är vitsen här att intensiteten är så hög att glukosen från blodet och leverglykogenet knappt hinner bidra till energi för aktiviteten i någon större utsträckning. Utan den energi som behövs tas från muskelglykogenet.

Tro inte att träningen inte är tuff bara
för att den pågår under kort tid!

(Nu är jag inne på ganska grova spekulationer)
Aktiviteten tömmer därför musklerna mer på glykogen men inte levern. Det kommer bidra till att den inte tappar i förmåga att kontrollera blodsockret och att du därmed minskar risken för större sug senare. Muskelcellerna bildar fler mitokondrier och blir därför effektivare på att förbränna kolhydrater vilket i långa loppet även förbättrar insulinkänsligheten.



Specifikt sug efter skitmat och godis vid ovanligt låg kroppsvikt

Det här kom upp i en diskussion mellan mig och Jacob i MST-gruppen.
Jag anspelade något om att i princip vilken strikt diet som helst (i den mån att man följer specifika riktlinjer, som t.ex. utesluta kolhydrater) kan få dig att "omedvetet" gå ner i vikt fram tills du har kommit en bit under din "set-point". Därifrån kan du inte längre äta efter hunger och mättnad längre utan måste du göra medvetna beslut för att fortsätta gå ner eller hålla den vikten.

Dessutom menade jag att man i det läget lätt råkar ut för "återfall" där man äter diverse skitmat osv. Jacob kontrade då med att min hypotes brast i att folk bara borde blivit hungrigare och mindre mätta och därför skulle ha ätit mer av sin vanliga mat.

Därpå svarade med att jag tror att hjärnan kommer ihåg och känner igen "the good shit" och att vi därför blir mer sugna på just diverse kaloririk mat som snabbmat och godis.

Lite som att vi undermedvetet känner av att "Även om jag trycker i mig massor av kött, grönsaker och potatis så kommer det ändå inte få upp min kroppsvikt dit den var i tillräckligt snabb takt. Jag behöver mer kalorität föda!!"

Utifrån mina och andras upplevelser av att befinna sig en bit under sin trivselvikt resp. -fettmassa, i samband med bodybuildingtävlingar m.m., så blir man efter ett tag inte bara allmänt mer hungrig och mindre mätt utan man blir mer sugen på kalorität mat.

Bara känslan av att gå in på Ica Maxi och se borden med allt nedsatt godis, kakor och läsk direkt vid ingången skiljde sig något enormt från tiden strax efter mitt deltagande i Alströmer tills några månader senare när jag var uppe i min trivselvikt igen.

När jag låg lågt i kroppsfett så kunde det kvitta om jag precis hade ätit och egentligen var mätt och
belåten. Jag fick ändå en "Åhh, vill ha!!!"-känsla när jag såg något gott.

Ett par månader senare så kan jag utsättas för samma situation och dessutom ha fastat i 18 timmar men känner då "Hmm, det där ser gott ut, men varför ska jag kasta bort pengar på sånt här?".

Samma princip gällde om jag efter maten hade tillgång till nån choklad. Då kunde det lätt åka ner en hel chokladkaka fastän jag kunde känna mig proppmätt! Numera kan jag vara riktigt sugen på choklad men efter 2-3 rutor vara nöjd.

Där får det räcka för det här inlägget! 

Gör dina medmänniskor en tjänst och dela inlägget med alla som kan tyckas uppskatta det! Utöver det är du välkommen följa mig på Twitter eller gå med i vår facebookgrupp MST-Mythbusters! Mer samlad kompetens hittar du ingen annanstans på svenska facebooksidor! 

Hungerkontroll och vår inre "matklocka"

Jag och Tommy

 Det är nu snart ett helt år sen som Tommy Ivarsson och jag skrev vår C-uppsats ihop, och jag har länge velat skriva om våra resultat och mina funderingar kring dem, men det har bara inte blivit av.

 Men med tanke på att temat hunger och hungerkontroll fortfarande är aktuellt och med störst sannolikhet kommer vara det ett tag till så tänkte jag: "Det är bättre sent än aldrig!"


 I det här inlägget kommer jag gå igenom varför blodsockerdippar inte har så mycket att göra med hur mycket glukos som finns i systemet, varför det är viktigt att äta vid regelbundna tider, hur synen på hunger drastiskt kan förändra ens förmåga att hantera den och att hungerhormonet ghrelin kanske inte är ett hungerhormon trotts allt! Slutligen försöker jag runda av det här inlägget med att ge ett par konkreta tips på hur du lättare kan hantera hungern i din vardag!

 C-uppsatsen

 Ämnet som vi valde att fördjupa oss i med uppsatsen var hur blodsockernivåer, energistatus och upplevd hunger korrelerar med varandra.

 Upplägg

 Vi valde att kopiera ett upplägg som ett gäng forskare hade använt några år tidigare. Den ursprungliga studien gick ut på att servera testpersonerna (TP), som hade fastat i ca. 15 timmar, en liten pizza på 600kcal (det är verkligen lite kalorier för en pizza) och sedan observera dem i 5 timmar. I pizzadegen var kolhydraterna märkta med en specifik kol-isotop vilket möjliggjorde det för forskarna att följa kolhydraternas öde i kroppen.
 En av de viktigaste upptäckterna som forskarna gjorde var att 5 timmar efter konsumtionen av pizzan hade endast ca. 60% av kolhydraterna tagits upp i blodomloppet. Utifrån det fyndet började vi designa vår studie. För att ge en lite mer översiktlig och förenklad bild över vad vi gjorde så radar jag alla kriterier i punktform

• Efter en standardiserad måltid kvällen innan testet fick alla TP (12 personer) fasta i 15 timmar.
• 7 TP (slumpmässigt utvalda) fick äta pizza när testet påbörjades och 5 TP fick fortsätta fasta.
• Blodsocker och upplevd hunger testades 15min innan pizzaintaget (innan testpersonerna visste om de fick äta pizza eller inte), direkt innan måltiden och därefter varje 30e minut fram tills 5 timmar hade passerat.
• TP blev tidsförblindade och fick inte ha klockor, mobiltelefoner eller datorer. Persienner i "laboratoriet" drogs ned så att TP inte kunde få indikationer av dagsljuset heller. Vi hade även med 2st låtsasmätningar för att förvirra TP lite, så att de inte kunde räkna ut tiden lika lätt via antal mätningar heller.
• Koffein, tobak och tuggummi var inte tillåtet innan och under testet. TP skulle även hålla sig relativt inaktiva.
• Innan studien blev TP tillfrågade vid vilka tider de vanligtvis brukade äta sina måltider.

  Resultat

 Ha i åtanke att fastegruppen (F) i slutet av testet alltså inte hade fått i sig några kalorier på 20 timmar, men att pizzagruppen (Pi) antagligen inte ens hade absorberat alla kalorier från pizzan som de åt 5 timmar tidigare. De mest intressanta resultaten var följande:

1. Vi kunde inte se någon signifikant skillnad i blodsockersänkning och hungerökning mellan Pi och F (P = 0.08 och P = 0.74). Blodsockersänkningen var dock signifikant för F men inte för Pi (P = 0.03 vs. P = 0.27).
2. Endast Pi blev signifikant hungrigare under de 5 timmarna (P = 0.05 för Pi vs. P = 0.16 för F).
3. En del av testpersonerna fick tydliga hungertoppar strax innan eller precis på de tiderna då de vanligtvis brukade äta sina måltider, helt utan att veta vad klockan är (se bilden nedanför). 

Av dessa TP var det endast TP9 som hade fått äta pizza.

  Diskussion och slutsatser

 Våra resultat var inte på något sätt unika eller avvikande, utan de är i linje med vad andra forskare också har kommit fram till. Lustigt nog har det ändå ändå spridits uppfattningar av att våra blodsockernivåer skulle vara något jättekänsligt och därför behöver hållas i schack genom frekventa måltider. Att det resonemanget är ren humbug skrev jag om för ca. 1,5 år sen här. Kontrollen av blodsockernivån är en såpass högt prioriterad process i kroppen att man som frisk individ i princip aldrig kan få ihållande låga blodsockernivåer.
 Det går dock att få tillfälliga blodsockerfall. Dessa initieras dock främst via två processer; 1. Som en "rekyl" av en blodsockertopp efter en måltid, ffa om den är högglykemisk; eller 2. Via en "test-signal" som hjärnan sänder ut för att se om det är dags att äta eller inte.

(Campfield & Smith, 2003)

 Denna "test-signal" skickas ut till bukspottskörteln som skickar ut en liten dos insulin. Beroende på kroppens momentana energistatus så kommer denna insulinutsöndring skapa en blodsockerförändring av ett specifikt mönster. En annan del av hjärnan läser då av blodsockerförändringen, och om det passar in på ett mönster som uppstår när vi inte har ätit på ett tag så triggar det områden i hjärnan som får oss att börja söka efter föda. Vad som får hjärnan att skicka iväg den här signalen ifrån första början vet vi dock inte.

 Ghrelin och vår inre matklocka

 Fram tills ganska nyligen (eller många tror nog fortfarande det) så trodde man att utsöndringen av hormonet ghrelin ledde till ökad hunger. Man har nämligen tydligt kunnat se hur ghrelin-utsöndringen följer dygnsrytmen och ökar just kring tiderna då vi vanligtvis brukar äta våra måltider. På senare tid har man dock kunnat se att ghrelinnivåerna når sina toppar ca. 30 minuter efter den tidpunkten då hungern är som störst. Vilket alltså leder till antagandet att ghrelin främst agerar som ett hormon för att förbereda magen för inkommande föda istället för att utlösa hunger. Dessutom har man kunnat se att insulin sänker ghrelinnivåerna i blodet.

 Tar man då en titt på TP9 i bilden ovan så kan man se att hungern hade en topp samtidigt som blodsockret var som högst. Vid den tidpunkten bör således även insulinnivåerna vara förhöjda och därmed bör ghrelinet ha varit lågt. Så mycket tyder på att ghrelin snarare är en följd av hungern, och inte orsaken till den.

 Vi kommer dock inte ifrån att det helt klart verkar finnas en inre klocka som ser till att vi blir hungriga på de tider vi vanligtvis brukar äta, och det finns flera bra anledningar till att lyssna på denna klocka. Dels så finns det forskning som tyder på att kroppen är effektivare på att ta upp näring när vi är hungriga och dessutom finns det studier som visar på att snacks i ett icke-hungrigt skede inte sänker vårt mattintag vid en senare måltid.

 Men betyder detta att vi är låsta till att äta enligt en viss måltidsrytm? Nejdå, men precis som det kan ta tid att ändra sin dygnsrytm när det gäller sömnen så kan det även ta tid att vänja sig vid ett annat måltidsmönster.

  För att summera våra viktigaste slutsatser så klipper jag in några av våra avslutande ord från C-uppsatsen:

"(...)Dessutom tyder våra resultat på att den akuta energitillgängligheten utgör en relativt liten del i den totala hungersignaleringen. Kraftig hunger kunde därmed uppstå även om matspjälkningssystemet fortfarande forslade ut näring till blodomloppet. Samtidigt kunde vi bekräfta att den friska människokroppen är kapabel till att hålla en stabil blodglukosnivå även efter 20 timmar av total fasta.
Slutligen observerade vi att hungern kunde öka kraftigt kring de tider då testpersonerna var vana att äta. Därför drar vi slutsatsen att även den dagliga måltidsrytmen kan spela en väldigt viktig roll i hungerregleringen."

Vill någon läsa vår C-uppsats i sin helhet så kan man göra det här! Där finns även referenser till det mesta som jag har skrivit i det här inlägget.

 Hur man tar kontroll över hungerkänslorna

 Många av oss kanske har bekanta eller känner igen sig själva som någon anser att det är helt omöjligt att gå längre än 2-3 timmar utan mat. Någon som påstår sig få blodsockerfall och som inte kan fungera normalt om den inte får sitt mellanmål.

 När jag hör den typen av berättelser så tror jag absolut att det är så som personen i fråga upplever det hela. Det har dock ofta inte så mycket med ett faktiskt blodsockerfall att göra, eftersom de ovannämnda dipparna endast är väldigt små och väldigt korta. Samtidigt så vet vi nu att kroppen har massvis med näring i cirkulation vid den tidpunkten. Det som snarare är anledningen till den upplevda mentala kollapsen är sannolikt en kombination av just vår inre mat-klocka som säger att det är dags att äta och en efterföljande panikreaktion ifall vi inte får den födan som vi vanligtvis brukar få.

 Som jag redan har nämnt så kan man vrida om den inre klockan. Något helt annat som kommer hjälpa en ännu mer i hungerkontrollen är ens syn på hunger som signal! När man blir medveten om att hunger inte nödvändigtvis är ett tecken på energibrist i kroppen så kan man tolka hungersignalen på ett helt annat sätt.

 Därför kan det t.ex. vara bra att testa att fasta för ett helt dygn nån gång. Att få uppleva att man faktiskt inte dör av lite hunger är en väldigt värdefull lärdom. Skulle man sedan hamna i situationer där man annars skulle fått panik för att man inte har fått mat på ett tag så tänker man istället något i stil med: "Va härligt, vid nästa måltid har jag lite kalorier att ta igen!".

Min lista över knep för att kontrollera hunger:

1. Ät mättande mat, rik på protein, grönsaker och fibrer. 
2. Köp råvaror, inte matvaror. Försök att laga det allra mesta av din mat själv.
3. Försök att hålla dig till regelbundna mattider.
4. Välj en måltidsrytm som passar dig och din vardag. Om du gillar och hinner att äta ofta så gör det. Känner du att du hellre bara vill äta 3 stora måltider om dagen så kan du göra det med.
5. Testa att fasta i 24 timmar. Gör det isf från 12:00 till 12:00, på så vis behöver du egentligen bara skippa en middag och en frukost. Du kommer vara tacksam för vad den upplevelsen har lärt dig om dig själv!
6. Ta dig tid att "uppleva" och verkligen känna smaken av maten du äter.

Den sista punkten gick redan in på ett annat spår inom samma ämne som jag tänkte skriva om framöver. Det har nämligen att göra med hur vi undermedvetet eller medvetet dras till olika typer av mat eller godis, hur olika typer av mat, samt sättet hur maten presenteras får oss att äta mer och ohämmat.
 Oftast är det nämligen inte vår kunskap om hur och vad vi bör äta som är den begränsande faktorn för en hälsosam livsstil. Vi alla vet att vi borde äta mer grönsaker och röra på oss regelbundet. Det svåra ligger oftast i hur vi kan få det att funka rent praktiskt i vår stressiga vardag! Men mer om detta senare! Jag avslutar därför med ett väldigt bra citat av Brian Wansink:

"We’re all tricked by our environment. Even if we “know it” in our head, most of the time we have too much on our mind to remember it and act on it. That’s why it’s easier to change our environment than our mind."

Du är välkommen följa mig på Twitter eller gå med i vår facebookgrupp MST-Mythbusters! Mer samlad kompetens hittar du ingen annanstans på svenska facebooksidor!