Eleiko Powerlifting Steg 1

För lite mer än en vecka fick jag chansen att åka ner till Halmstad för att gå Eleikos tvådagarskurs ”Powerlifting Steg 1”. Förutom att det alltid är trevligt att vidareutbilda sig så var detta ett ypperligt tillfälle att få träffa några av mina gamla studie-kompisar från mina år på Biomedicinprogrammet (inriktning fysisk träning) på Högskolan i Halmstad, så jag tackade givetvis ja. En av dem, Carl Raask, som läste en årskurs under mig, var till och med delaktig i kursen som medhjälpare / coach.

Powerlifting / Styrkelyft

Kursen ger en grundlig introduktion till sporten styrkelyft. Du får en teoretisk och praktisk genomgång av de tre tävlingslyften knäböj, bänkpress och marklyft, lär dig ett par assistansövningar till dessa lyft och får en inblick i hur styrkelyft funkar som sport samt hur dess historia ser ut i Sverige och världen.

Jag skulle säga att kursen främst riktar sig till dig som tidigare inte har varit i kontakt med styrkelyft mer än att du har kört momenten som en del av din egen eller dina klienters vanliga styrketräning. Styrkelyft är nämligen, likt många andra sporter, en sport där tekniken bland de bästa utövarna kan skilja sig en del. Därför finns det inte så jättemånga ”rätt och fel” när det gäller utförandet av de olika lyften, förutom ett fåtal grundregler, utan man hittar ett utförande som passar en bäst.

Med tanke på att det finns lite olika lyftstilar så fanns det även en del detaljer i kursen som var helt nya för mig. Några av dessa kunde gå helt emot vad många andra coacher säger inom sporten, samt mot vad jag tycker mig ha observerat när jag har tittat på lyftare på hög nivå.

När jag hör två olika argument inom något som lyftteknik i styrkelyft, ett område där det kanske inte finns en uppsjö med vetenskaplig litteratur, så brukar jag oftast gå på det argumentet med den biomekaniskt mest logiska förklaringen. Nu kan det mycket väl ha varit så att kursen medvetet hölls på en något lägre nivå och att det därför inte fanns utrymme för några större utläggningar av teorin bakom de olika tekniska detaljerna, men jag hann inte bli övertygad om allt. Med det sagt så var helgen ändå väldigt lärorik för mig och fick jag mig en och annan aha-upplevelse om till exempel varför vissa utföranden funkar bättre med dräkt och varför dessa inte funkar lika bra utan.

Är du styrkelyftare?

Ifall du redan har lite förkunskaper inom styrkelyft och kanske har blivit coachad av kunniga lyftare tidigare så kommer den här kursen främst vara ett tillfälle för att låta någon med ett annat perspektiv se över din lyftteknik. Är det just det du är ute efter så finns det nog billigare alternativ för detta. Då skulle jag snarare rekommendera att du letar reda på en annan erkänd styrkelyftsklubb i din närhet, eller andra delar av landet, där du inte har tränat ännu och kolla om du kan provträna där någon gång.

Som lyftare eller coach så kommer allt i din träningskarriär påverka ditt sätt att se på lyften. Och med tanke på hur olika varje lyftares resa är från den andre så kommer den lägga olika mycket fokus på olika detaljer i utförandet. Därför är det guld värt att låta olika utövare med olika perspektiv se över ditt utförande.Och ju längre du har tränat och coachat ju bättre blir du på att sålla ut den informationen som funkar för dig.

Det ingick även ett gäng mindre
flashiga assistansövningar i krusen. Men
humöret var hela tiden på topp!

Är du däremot nybörjare så råder jag dig att först och främst leta upp någon du litar på och följa endast den personens råd i kanske ett år eller mer tills du känner dig hyfsad trygg med lyften. I det skedet skulle för många olika synvinklar bara att förvirra dig. En kurs som denna är alldeles utmärkt i det fallet.

Slutsats 

Har du inte varit i kontakt med styrkelyft och kanske inte ha någon praktisk möjlighet att regelbundet interagera med duktiga styrkelyftare så är den här kursen något för dig. Att du dessutom får träna en hel del under kursens gång, träffa en massa likasinnade personer och få besöka Eleiko-anläggningen i vackra Halmstad är bara en bonus!

Följ mig på twitter och instagram, och gå med i MST-Mythbusters, mer samlad kompetens hittar du i ingen annan facebookgrupp. 

Lärdomar av tävlingen, ny blogg, ny arbetsplats och flytt till Göteborg!

Hej alla goa och glada!

Det har varit ganska tyst här på min blogg de senaste månaderna och det har en rad olika anledningar. Jag har tävlat i Alströmertrofén, har blivit rekryterad till att börja skriva på Träna Styrka, jag håller på att byta arbetsplats från Life i Långedrag till Fysiken (alla anläggningar) och jag har skrivit på uppstatsen det har, till allas stora förundran varit riktigt fint sommarväder i Sverige det här året, så jag har passat på att njuta av det också!

Altrömertrofén

Har du följt den här bloggen det senaste året så kanske du har snappat upp att jag skulle ställa upp i nybörjartävlingen, Alströmertrofén som gick av stapeln den 15/6 i år. 

Kort och gott: Jag hamnade på en 8e plats (av 10) på samma poäng som killen som kom 7a. Han hade dock fler poäng på första bedömningsronden och vann därför över mig. Vad jag har kunnat se på bilderna så är jag helt överens med domarnas beslut, även om det är lite surt att jag inte kunde knipa 7e-platsen där. Hade jag min posering varit snäppet bättre och jag hade varit lite hårdare så kanske jag hade kunnat knipa den platsen också!

Men som jag har förklarat tidigare så satte jag inga allt för höga mål på mig själv. Främst av allt så ville jag lära mig så mycket som möjligt av redan samt leverera en riktigt bra show! Och jag tror att de som såg mitt fria program håller med om att jag lyckades rätt bra med den biten också!

Fler bilder på mig och min konkurrens kan du hitta här:
http://www.muscle.se/gallery/index.php?gallery_submenu=761

Av bilderna att döma så verkade jag även ha hyfsat bra koll på poseringen, vilket var en trevlig bonus! Stort tack till Andreas Holm och Oscar Björk som hjälpte mig mycket på den fronten. Oscar var dessutom min coach på tävlingsdagen och försedde mig med en massa bra tips på de sista timmarna innan jag skulle upp på scen och Andreas gav mig värdefulla tips angående förberedelser inför den sista dagen veckorna innan tävlingen.

Hela resan var otroligt lärorikt och jag skulle rekommendera alla som någon gång vill hjälpa andra att komma ner till en riktigt låg fettprocent att själva bege sig ut på den resan. Jag är 100% säker på att jag hade kunnat komma in med en bättre form ifall jag hade överlämnat både träning och kost till någon annan. Inte för att min kunskap inte räcker till, utan snarare p.g.a. något som jag kallar ”tränarparadoxen”.

Med den syftar jag på det paradoxala fenomenet av att många bra coacher som har lyckats åstadkomma riktigt bra resultat med sina klienter mysteriöst nog inte kan lyckas få lika bra resultat med sin egen träning. Martin Berkhan och ett gäng andra coacher från staterna har alla skrivit var sitt inlägg för att förklara fenomenet HÄR. 

I korta drag handlar det om att man undermedvetet inte kan vara en auktoritär person mot sig själv. Av liknande skäl som det ofta brukar vara problematiskt att träna familjemedlemmar.

“Well, simply, because someone who knew you when you were in diapers–before you had ANY level of knowledge–has a hard time viewing you as an authority.  Even if this person consciously appreciates your insight, on a deeper, subconscious level, they don’t feel any real impetus to listen you

The same thing applies to you, yourself.  The only person who’s known you longer than your mom is YOU.  And so even though you can dish out advice, sometimes your subconscious residual self image–that is, your view of yourself and specifically who you USED to be–is so strong that it supersedes your conscious belief in your own advice..” - John Romaniello

Bara därför tror jag att jag hade fått bättre resultat om någon annan hade dragit i tyglarna. Om det hade varit så mycket bättre att jag hade kunnat gå om mer än en av mina motståndare vet jag inte. För det tror jag fortfarande att jag var några kilo muskelmassa för liten.

Beslutet av att köra på helt egen hand var dock att jag ville göra det helt och hållet på mina villkor och därmed även göra mina egna misstag. Jag tror att jag lärde mig mer på det viset än om jag blint hade följt någon annans anvisningar.

En av de största insikterna som jag fick under dieten är just vad mitt debutinlägg handlade om på Träna Styrka; nämligen den stora skillnaden mellan en diet för välmående och långsiktiga mål och en diet för att nå en specifik vikt eller kroppsfettprocent till ett förutbestämt datum.

Träna Styrka

En dag i början på juni hittade jag ett mail med rubriken ”Sugen på att börja blogga på tranatyrka?” i min inbox. ”Självklart!” tänkte jag och nappade direkt! Jag hade ändå lekt med tankarna att börja utveckla mitt skrivande lite mer och möjligen börja söka mig till tidningar eller liknande, då kom det här erbjudandet helt perfekt! Skulle du av någon anledning inte ha hört talas om "Träna Styrka" förrän nu så tycker jag absolut att du ska ta dig en närmre titt på bloggen. Passa även på att gilla Träna Styrka på facebook, för ett flertal läsvarda länkar kring kost, träning och hälsa varje dag!

Fram tills nu har det varit Jacob Gudiols alldeles egna blogg där han delar med sig av sina tankar kring kost, träning och hälsa. Han skriver flera informativa artiklar i veckan. I dessa rapporterar och granskar han mycket av den senaste forskningen inom området. Och från och med nu ska jag få bidra med min kompetens där med!

I mailet beskrev Jacob precis hur han hade tänkt sig att samarbetet ska gå till och varför han ville ha med mig på Träna Styrka. I Jacobs introduktion av mig på bloggen så förklarade han att en av anledningarna till att han rekryterade mig var att han ville ha någon som skulle hålla kvar honom på mattan och bidra med andra synvinklar. Han vill helt enkelt undvika den genomgående trenden i fitnessbranschen där många stora profiler, en efter en, börjar flippa och skriva galen humbug. Poliquin är nog ett av de bästa exemplen här. Han har hjälp massvis med atleter till internationella guldmedaljer genom sina år, men på senare går det inte att ta sig igenom någon av hans texter utan att ha bullshit-filtret på högsta känslighet.

Så förutom att ha någon som bidrar med fler texter till läsarna så ville han ha någon som kritiskt kan se över hans egna texter innan de läggs upp. Därför tror jag också att han främst har rekryterat mig på

Jacob och jag på SM-veckan i Halmstad.
Det här med ett naturligt leende för
kameran är inte riktigt min grej..
Antingen brukar det bli Borat-smile
eller inget alls.  

grund av mitt sätt att tänka och resonera mer än min kunskapsnivå. Jag tycker nämligen att det finns massvis med kunnigare personer än mig där ute inom det här området. Däremot har jag en känsla av att min resonemangsförmåga är något som lyfter ut mig från mängden lite.

Nu kanske jag upprepar mig lite, men jag måste säga att Jacob Gudiol och Niklas Neumann är personer som har inspirerat och präglat mig starkt, både innan och under min utbildning. Då var det främst via deras sida traningslara.se och deras aktivitet på diverse forum. Att någon med så mycket kunskap och med så vassa tankegångar som Jacob nu värderar min resonemangsförmåga så pass högt att han tycker att min medverkan höja kvalitén på hans texter betyder mycket för mig.

Som gengäld får jag otroligt mycket hjälp av Jacob när jag skriver mina texter på Träna Styrka. Om det är något Jacob verkligen kan så är det att skriva ett lättläst internet-språk samtidigt som han fortfarande är vetenskapligt korrekt. Vanligtvis är det så att ju mer man förenklar något ju mer information tar man bort och desto längre kommer man ifrån sanningen. 

Att hitta en bra kompromiss mellan korrekthet och förståelighet (vilket konstigt ord..) är nog bland det svåraste och viktigaste när det gäller att skriva på internet, tror jag. Det kvittar nämligen hur bra budskap jag försöker förmedla om det endast är en lite bråkdel av mina potentiella läsare som kan förstå den. Samtidigt får jag inte förenkla saker så mycket så att de blir fel; tänk LCHF’arnas ”mer insulin = mer fettinlagring”-humbug. 

I skrivande stund har jag bara hunnit lägga upp ett inlägg på Träna Styrka, men samtidigt jobbat med en 2-delad artikel i mer än en månad. Ska man verkligen vara vetenskapligt korrekt och få bra ett flöde på texten så tar det lite tid att få ihop ett vettigt inlägg, iaf till en början. Jag hoppas ni har lika mycket tålamod med mig som Jacob! Snart så kommer jag belöna er med läsvärda texter på regelbunden basis!

Samtidigt som de flesta av mina mer informativa inlägg kommer hamna på Träna Styrka framöver så kommer den här bloggen ge lite mer utrymme för galet spekulerande samt kanske lite mer om just min träning och min kosthållning.

Fysiken

Kontraktet är påskrivet och klart! Nu i augusti kommer jag börja jobba som PT på Fysiken i Göteborg! Jag får se hur det utvecklar sig, men antagligen kommer jag vistas både på anläggningen vid kaserntorget och vid gibraltargatan. Dessutom kommer jag nog även vistas i den nya CrossFit-lokalen som håller på att byggas på andra långgatan också!

Anledningarna till flytten till Fysiken är flera. Främst av allt är det nog utrustningen som lockade dit mig. Lyftplattformar, squat rack’s, fria vikter i form av bumper plates, TRX, kettlebells och boxar i överflöd! Att dessutom killarna från Q&A Performance håller till där är ytterligare ett stort plus.

Q&A-gänget. Jag lovar, de är inte så stela och stekiga som de ser ut att vara på bilden! ;)

”Surround yourself with people who take their work seriously, but not themselves, those who work hard and play hard.” - Colin Powell

Är det något jag har insett under de fyra åren här i Halmstad, så är det att jag lär mig absolut mest när jag interagerar och diskuterar med andra som har liknande intressen och ambitioner som jag. Och de flesta av dessa diskussioner brukade ske just på gymmet eller på väg dit eller därifrån.

Hittills är det främst Emil Edmar som jag har diskuterat med av killarna i det gänget. Vad jag uppskattade mest i några av de diskussionerna som vi har haft är att vi kan vara av olika åsikt om t.ex. en träningsfilosofi, samtidigt som vi rationellt kan diskutera kring den och respektera varandras synsätt.

“Whatever you do in life, surround yourself with smart people who'll argue with you.” - John Wooden

Så på samma sätt som Jacob vill ha med mig på Träna Styrka för att ha någon som på ett smart sätt ifrågasätter hans tankegångar så uppskattar jag de samma kvalitéerna hos mina arbetskollegor. 

Flytt till Göteborg

Nu är det äntligen dags att jag tar mig till Göteborg också! Efter ett års pendlande för träning med klienterna i Långedrag samtidigt som jag läste min magister här i Halmstad så ska det bli skönt att slippa resa i sammanlagt mer än fyra timmar för ett arbetspass.

Med tanke på att det inte är allt för enkelt att hitta billiga boenden någorlunda centralt i Göteborg så kommer jag få nöja mig med att bo i ett litet sommarhus i Lerum den första tiden. Jag kommer alltså inte helt ifrån pendlandet än, men jag kan åtminstone halvera min resetid!

Mitt nya crib för de kommander månaderna!

Om du känner till någon som vill hyra ut en lägenhet eller ett rum i eller nära Göteborg, helst under 4000kr/månad så skulle jag vara mer en tacksam för alla tips jag kan få!

Har du frågor och funderingar om något? Släng in en kommentar här nedanför! Eller ännu bättre; kom och hälsa på mig på Fysiken framöver!

Kampen mot (att bli) Besserwissern

Jag kan numera säga att jag har 4 års högskolestudier inom området träning, kost och hälsa i bagaget. Ser jag det som ett kvitto på att jag är bra på min sak? Absolut inte. Är det ett kvitto på att jag har ett gediget intresse inom det studerade området? Möjligtvis.

På senare år har jag börjat bli allt mindre imponerad av diverse akademiska titlar (för att inte prata om diverse licenser från kurser på några dagar/veckor), eftersom jag har lärt känna och hört om allt för många som har läst långa utbildningar och som har samlat på sig häftiga titlar men som ändå inte verkar ha särskilt bra koll på det de pratar om. Eller som gör riktigt korkade saker. (Klicka här för ett utmärkt exempel)

 "Man kan ju gå en massa utbildningar oså... Men är man dum i huvudet innan lär man ju vara det efter också" - Philip Johansson
(Jag har faktiskt ingen aning om vem det här är, men jag tyckte att kommentaren passade in ganska bra här.)

Samtidigt känner jag även en del individer som inte har någon akademisk grund alls men som har lyckats hitta de rätta kunskapskällorna och/eller mentorerna och därmed byggt upp en gedigen kunskapsnivå helt utanför det akademiska skolsystemet.

Det jag vill säga är att de akademiska åren i sig inte betyder någonting i mina ögon, så länge som jag inte ser att det finns ett djupt intresse och engagemang för ämnet hos personen i fråga. Det enda som de åren bevisar är att ämnet i fråga inte har varit tråkigt nog (och/eller att livet efter utbildningen lockar med tillräckligt många förmåner) för att det skulle ha varit lönt att avbryta studierna i förmån för något annat.

Sett till min egen inlärningsprocess de senaste 4 åren så skulle jag vilja påstå att 80-90% av det (viktigaste) som jag har lärt mig har jag läst på eget bevåg. Det är alltså böcker, artiklar, podcasts och konversationer med andra studenter och yrkesmän som inte har varit del av utbildningen, som har bidragit till den absolut största delen av kunskapen som jag har samlat på mig igenom dessa år.

Högskolans främsta roll i min utveckling har varit: 1. Bidra med inspiration för områden att fördjupa sig i. 2. Vara en samlingsplats för individer med liknande intresse och engagemang för ämnet; och slutligen 3. Att ingående introducera mig till den vetenskapliga processen.

Mitt sätt att resonera har till väldigt stor del präglats av förståelsen och uppskattningen av denna process. Det i kombination med att jag har följt (och fortfarande följer) andra kritiska tänkare inom branschen, såsom Jacob Gudiol, Nicklas Neumann, Alan Aragon, Jonathan Fass, Martin Berkhan, Nick Tumminello och Mike Boyle (för att bara nämna några stycken), har format mig till den jag är idag.

Genom att studera diskussioner och själv delta i dem med de ovannämnda personerna så har jag även lärt mig att ganska snabbt kunna urskilja om en debattör är en besserwisser eller om den faktiskt värdesätter diskussionen som ett medel att höja kunskapsnivån hos alla deltagare i diskussionen (även sin egna).

Besserwissern

Besserwissers finns i alla möjliga former och variationer, och går att hitta lite var som helst, även om deras närvaro märks som tydligast på nätet. Den här artikeln kommer därför främst fokusera på just besserwissers på nätet.

Som sagt så finns det en del olika typer av besserwissers. Vissa är helt okunniga men lever i en illusion om att de skulle vara jättekunniga (detta kan vara ganska framträdande i just kost-branschen där många lekmän tycks kunna ALLT om kost efter att ha läst någon enstaka bok om t.ex. LCHF), medan andra (och det här är det mest tragiska) faktiskt är ganska kunniga men deras kunnighet har övergått i en arrogans som gör dem blinda för ny kunskap och andra synvinklar om ett visst ämne.

När den typen av besserwissers väljer att gå in i en diskussion med någon så existerar inte möjligheten att de själva skulle kunna ha fel i sitt resonemang. Om motparten inte håller med om en punkt så är de enda möjliga förklaringarna att motparten antingen inte har samma kunskapsnivå eller att denne helt förstår resonemanget.

Stöter man på den typen av besserwissers i verkliga livet så är risken stor att man aldrig ens kommer att få komma till tals, eftersom deras arrogans ofta hänger ihop med en förmåga att överrösta alla andra i sin iver om att förklara sin ståndpunkt om och om igen.

Den stora bristen i besserwissernas pedagogik ligger i att de sällan egentligen bryr sig om motparten verkligen förstår eller inte. Konversationens främsta syfte är att stärka det egna egot och auktoriteten. Det handlar alltså om att få möjligheten att läxa upp någon annan, istället för att ta vara på konversationen som ett tillfälle där man faktiskt höjer sin egna och motpartens kunskapsnivå. (Och ja, någon som är pedagogisk och kunnig inom ett område kan även ta lärdom av konversationer med mindre kunniga individer.)

För att sammanfatta det hela så presenterar jag:

 

6 tecken på att du har mött på en besserwisser på nätet! 

1. Besserwissern gör inga större ansträngningar för att förstå din synvinkel på problemet, samtidigt som den kan förkasta din synvinkel genom att helt enkelt kalla den föråldrad eller att du inte klarar av att tänka "utanför boxen". Att definiera "boxen" låter den dock bli.
2. Besserwissern gör antydanden om att du inte har förstått argumentet (ofta med högfärdig ton), men ”orkar inte” att förklara mer ingående.
3. Besserwissern kan komma med undanflykter om hur upptagen den är, och att den inte har tid att svara mer ingående. Ändå kan den kommentaren följas av ett flertal långa kommentarer utan substans, gärna med lite falsk vänlighet också. Det kan låta som följande: ”Jag ska ha ytterligare 6 klienter idag, så jag har ingen tid att gnabba om det här nu, men ha en trevlig helg grabbar!”
4. Besserwissern lutar sig tillbaka på sin egen auktoritet. Den kanske nämner att den har en viss titel, har haft x-antal klienter eller gjort något i x-antal år och därför bör kunna sin sak. Den anser alltså att erfarenheten är ett frikort för att slippa styrka sina påståenden med riktiga bevis.
5. När besserwissern börja känna sig slagen i en offentlig debatt så föreslår den att du hör av dig till den personligen ifall du har ytterligare frågor. Att offentligt medge att den har haft fel eller uttryckt sig otydligt skulle nu tära alldeles för mycket på egot, därför försöker den att rädda situationen på ett mildare sätt som förhoppningsvis får dig som ifrågasättande debattör att sluta ställa en massa jobbiga frågor i offentligheten.
6. Främst av allt: En besserwisser uppfyller väldigt sällan rekvisiten för vad som krävs för en rationell konversation, då den sällan går in i en diskussion med inställningen att ändra sin åsikt eller sluta använda sina argument om de kan motbevisas av motparten.

Som jag förklarade i min artikel ”Svart eller Vitt – bekämpadina fördomar och börja se grånyanserna” så brukar de individer som verkligen sitter inne med mycket kunskap ofta vara ganska ödmjuka och säga ”jag vet inte” oftare än de med mindre kunskap. De kommer ofta till insikten: ”Ju mer jag kan, ju mer inser jag vad jag inte kan.” och förstår även att forskningen, framförallt inom kost och träning, kan svänga ganska ordentligt när forskarnas mätmetoder förbättras med åren.

Om den typen av individer är pedagogiskt skickliga och har en inre strävan efter att alltid förbättras, så kommer de tackla varje debatt som ett tillfälle att höja sin kunskapsnivå. Till skillnad från besserwissern, så tar sig den skickliga pedagogen tiden att ställa fler frågor till motparten för att verkligen se till att förstå motpartens ståndpunkt innan den börjar med att lägga fram eventuella motargument. Och skulle det vara så att motparten inte förstår resonemanget så tar den skickliga pedagogen reda på VARFÖR motparten inte förstår, och försöker då omformulera sig utifrån detta.

När jag började skriva den här texten så såg jag den mest som ett sätt att få ventilera lite tankar i gammal hederlig ”Do you know what really grinds my gears?”-anda. Till slut insåg jag dock att det, per mina egna definitioner, skulle göra mig till en besserwisser och det vore ju lite väl ironiskt.

Jag hade dock redan från början planerat att ha med styckena om hur de verkligen kunniga och pedagogiska individerna för sina diskussioner, men jag insåg inte riktigt vilken djupare innebörd texten egentligen ha. Till slut kom jag dock fram till följande:

1. Hjälpa personer som dras in i konversationer med en besserwisser att spara på energin som den typen av konversation kan kosta och bara släppa diskussionen helt. (Eventuellt kanske länka till den här texten ifall man tror att personen har tillräckligt med självinsikt för att ta åt sig av den på ett positivt sätt. ;) ) 
2. Hjälpa personer att inse när de själva beter sig som en besserwisser. Det här tycker jag nämligen är en väldigt viktig poäng, ffa för den kategorin besserwissers som faktiskt är ganska kunniga. Nu är tyvärr inte självinsikt något som den renodlade besserwissern har särskilt mycket av, men ibland kan även de som kanske inte är riktiga besserwissers bete sig som besserwissers och därmed riskera att deras budskap inte når fram på det viset som de hade önskat. Jag vet nämligen om att jag själv kan framstå som en besserwisser ibland, ffa om diskussionen blir lite hätsk och jag känner mig provocerad. Då är jag tacksam för att jag har uppriktiga vänner som drar ner mig på jorden igen och talar om det för mig.

Så stanna till lite kort och fundera på när du senast hade en, kanske något laddad, konversation med någon som kanske inte var lika kunnig som du inom det diskuterade området eller som helt enkelt inte kunde förstå din ståndpunkt. Tog du vara på diskussionen för att lära dig något? Gjorde du verkligen vad som krävdes för att motparten skulle kunna förstå ditt budskap, eller hånade du kanske motparten i ett försök att hävda din position?

 

Slutord

På samma sätt som det gäller att känna igen sina egna fördomar för att kunna se på saker objektivt (vilket jag beskrev i min Svart eller Vitt-artikel), så gäller det att inse när ens känslor börjar påverka ens diskussionsförmåga. Ingen är perfekt, men det är först när man är medveten om sina brister som man kan åtgärda dem också! Som med så mycket annat så kommer man alltså även här en ganska bra bit bara man har lite självinsikt!

Vad tycker du? Kommentera och tyck till!  
Följ mig på Twitter eller gå med i vår facebookgrupp MST-Mythbusters! Mer samlad kompetens hittar du ingen annanstans på svenska facebooksidor! 

MST-Mythbusters

MST-Mythbusters har idag 236 medlemmar och har med tiden förändrats från en grupp där jag, Simon och Tommy fokuserade på att krossa diverse myter om träning och kost till den grupp den är i dag. En grupp med en samlad kompetens som är svår att slå. Dag efter dag dyker det upp nya frågor, och gång på gång blir jag så oerhört glad och stolt över hur kompetenta svar som läggs fram av medlemmarna i gruppen! Det spelar ingen roll om frågan ställdes av någon som endast är intresserad av kost, träning och hälsa på hobby-/motionärsnivå eller av någon gammal räv i branschen, det blir alltid intressanta diskussioner. Får man inte det direkta svaret i gruppen så finns det alltid någon som åtminstone kan tipsa om ett bra ställe där man kan leta reda på det.

I det här inlägget vill jag dels tacka alla som har varit aktiva i gruppen genom att lägga upp information och/eller svara på alla de frågorna som har ställts under åren, men sen tänkte jag även passa på att tacka några personer som har bidragit lite extra till att göra mig till den jag är idag!

Team MST (Jag, Simon och Tommy) på dagen då vi tog våra
kandidatexamen i biomedicin med inriktning fysisk träning.

Först ut är Simon Gustavsson och Tommy Ivarsson! Det var med de här två grabbarna jag umgicks mest med under mina 3 första år i Halmstad, och det var vi som startade MST-Mythbusters. Tommy skrev jag dessutom min C-uppsats med! Kolla gärna in den här. Allt eftersom ska jag försöka få upp ett blogginlägg om våra resultat också.



Andreas Holm går för närvarande andra året på biomedicinprogrammet. Ni som har varit med i MST-Mythbusters ett tag har redan märkt att han är väldigt aktiv i gruppen med att lägga upp en hel del intressanta studier. Jag känner inte många andra som är så nördigt insatta i diverse hormonella effekter av kosttillskott och mat som Andreas. Över lag har Andreas en något annorlunda synvinkel på saker och ting om man jämför med mig och även många av namnen jag nämnder längre ner. Andreas gillar att djupdyka i smådetaljer som kan ge en det där lilla extra när det gäller prestation m.m., medan jag snarare brukar leta efter vad som är "den lägsta effektiva dosen" och vad som är det mest genomförbara alternativet. Våra tankesätt kompletterar varandra ganska bra vilket leder till att jag helt enkelt gillar att bolla en del idéer med den här killen. Även om vi kan sväva iväg på helt absurda teorier ibland så är det just dessa samtal som ofta leder, i alla fall mig, till en djupare förståelse i de lite krångligare processerna inom människans fysiologi och anatomi.

Andreas Holm får hjälp av Simon och Carl när han kör
weighted double assisted pull ups på Nyhems Muscle Beach.

Jacob Winqvist, Carl Raask och Oscar Björk är i mina ögon eliten av de som går tredje året på biomedicinprogrammet just nu. No offence till er andra, ni är grymma ni med, men få har så mycket kunskap och har samtidigt lyckats hålla sig såpass jordnära och öppna för ny kunskap som de här killarna. Alla tre är ruskigt pålästa och läser massvis med material vid sidan om studierna. Varje gång

Kim, Oscar, John och Jacob demonstrerar
gruppträning BMP-style på idrottscentrum

de bidrar med något i MST-gruppen så brukar det vara värt att ta till sig. Jacob är inte bara väldigt påläst utan har även den där slutledningsförmågan som skiljer de sedvanliga skol-smarta individerna från de som faktiskt vet hur man ska tillämpa kunskaperna på ett bra sätt. När det gäller frågor om rehab och prehab så skulle jag vända mig till Carl och Oscar. Båda två är fruktansvärt starka, t.ex. tar Carl numera mer än 250kg i marklyft, på en kroppsvikt kring 83kg (rätta mig om jag har fel) och Oscar har också ett förflutet i styrkelyft. Carl är dessutom också väldigt insatt i hela kostbiten. Tyvärr så tycker jag att båda två är alldeles för tysta av sig. De har ruskigt mycket kunskap att dela med sig av, så jag hoppas att de kommer igång med sina bloggar snart igen!

Jenny Almström min f.d. klasskompis och nuvarande arbetskollega på Life i Långedrag. Här har ni Långedrags näst bästa PT (efter mig givetvis)! Hon är visserligen inte så aktiv i MST-Mythbusters men hon har bidragit mycket till min utveckling genom att också finnas där när man hade lite galna teorier att diskutera.

Erik Lindqvist går andra året på biomedicinprogrammet. Förutom opti-tänket inom kost, som han delar med sin klasskamrat Andreas Holm, så brukar han också ha en hel del vettiga tankar kring allt som har med muskelbygge att göra. Jag har inte pratat så jättemycket med honom personligen, men han brukar dela med sig av sin vishet lite titt som tätt i MST-gruppen.

Slutligen vill jag även nämna vår nya dansk-svenske vän Lars Avemarie som på senare tid har gått med i gruppen och delat med sig av sin kunskap. Vid sidan av all den erfarenhet som Lars har samlat på sig via en massa år av personlig träning så håller han sig även ständigt uppdaterad genom att läsa vad träningseliten på andra sidan Atlanten pysslar med.

Alltså extra stort tack till er som jag nämnde här! Tack för de givande diskussionerna som har hjälpt mig att utvecklas till den jag är idag och/eller tack för ert engagemang i MST-Mythbusters!

Alla de ovannämnda namnen är värda att läggas på minnet. Det här är träningssveriges framtid! Är du träningsintresserad och inte medlem i MST-Mythbusters än så finns det ingen anledning till att tveka längre! Och er andra som redan är medlemmar i gruppen vill jag påminna om att bjuda in alla andra som kan tänkas ha nytta av den!

Fortsätt att lägga upp länkar, ställa frågor eller bolla galna teorier och hjälp till att göra MST-Mythbusters Sveriges bästa facebookgrupp för information inom kost och träning!