Kampen mot (att bli) Besserwissern

Jag kan numera säga att jag har 4 års högskolestudier inom området träning, kost och hälsa i bagaget. Ser jag det som ett kvitto på att jag är bra på min sak? Absolut inte. Är det ett kvitto på att jag har ett gediget intresse inom det studerade området? Möjligtvis.

På senare år har jag börjat bli allt mindre imponerad av diverse akademiska titlar (för att inte prata om diverse licenser från kurser på några dagar/veckor), eftersom jag har lärt känna och hört om allt för många som har läst långa utbildningar och som har samlat på sig häftiga titlar men som ändå inte verkar ha särskilt bra koll på det de pratar om. Eller som gör riktigt korkade saker. (Klicka här för ett utmärkt exempel)

 "Man kan ju gå en massa utbildningar oså... Men är man dum i huvudet innan lär man ju vara det efter också" - Philip Johansson
(Jag har faktiskt ingen aning om vem det här är, men jag tyckte att kommentaren passade in ganska bra här.)

Samtidigt känner jag även en del individer som inte har någon akademisk grund alls men som har lyckats hitta de rätta kunskapskällorna och/eller mentorerna och därmed byggt upp en gedigen kunskapsnivå helt utanför det akademiska skolsystemet.

Det jag vill säga är att de akademiska åren i sig inte betyder någonting i mina ögon, så länge som jag inte ser att det finns ett djupt intresse och engagemang för ämnet hos personen i fråga. Det enda som de åren bevisar är att ämnet i fråga inte har varit tråkigt nog (och/eller att livet efter utbildningen lockar med tillräckligt många förmåner) för att det skulle ha varit lönt att avbryta studierna i förmån för något annat.

Sett till min egen inlärningsprocess de senaste 4 åren så skulle jag vilja påstå att 80-90% av det (viktigaste) som jag har lärt mig har jag läst på eget bevåg. Det är alltså böcker, artiklar, podcasts och konversationer med andra studenter och yrkesmän som inte har varit del av utbildningen, som har bidragit till den absolut största delen av kunskapen som jag har samlat på mig igenom dessa år.

Högskolans främsta roll i min utveckling har varit: 1. Bidra med inspiration för områden att fördjupa sig i. 2. Vara en samlingsplats för individer med liknande intresse och engagemang för ämnet; och slutligen 3. Att ingående introducera mig till den vetenskapliga processen.

Mitt sätt att resonera har till väldigt stor del präglats av förståelsen och uppskattningen av denna process. Det i kombination med att jag har följt (och fortfarande följer) andra kritiska tänkare inom branschen, såsom Jacob Gudiol, Nicklas Neumann, Alan Aragon, Jonathan Fass, Martin Berkhan, Nick Tumminello och Mike Boyle (för att bara nämna några stycken), har format mig till den jag är idag.

Genom att studera diskussioner och själv delta i dem med de ovannämnda personerna så har jag även lärt mig att ganska snabbt kunna urskilja om en debattör är en besserwisser eller om den faktiskt värdesätter diskussionen som ett medel att höja kunskapsnivån hos alla deltagare i diskussionen (även sin egna).

Besserwissern

Besserwissers finns i alla möjliga former och variationer, och går att hitta lite var som helst, även om deras närvaro märks som tydligast på nätet. Den här artikeln kommer därför främst fokusera på just besserwissers på nätet.

Som sagt så finns det en del olika typer av besserwissers. Vissa är helt okunniga men lever i en illusion om att de skulle vara jättekunniga (detta kan vara ganska framträdande i just kost-branschen där många lekmän tycks kunna ALLT om kost efter att ha läst någon enstaka bok om t.ex. LCHF), medan andra (och det här är det mest tragiska) faktiskt är ganska kunniga men deras kunnighet har övergått i en arrogans som gör dem blinda för ny kunskap och andra synvinklar om ett visst ämne.

När den typen av besserwissers väljer att gå in i en diskussion med någon så existerar inte möjligheten att de själva skulle kunna ha fel i sitt resonemang. Om motparten inte håller med om en punkt så är de enda möjliga förklaringarna att motparten antingen inte har samma kunskapsnivå eller att denne helt förstår resonemanget.

Stöter man på den typen av besserwissers i verkliga livet så är risken stor att man aldrig ens kommer att få komma till tals, eftersom deras arrogans ofta hänger ihop med en förmåga att överrösta alla andra i sin iver om att förklara sin ståndpunkt om och om igen.

Den stora bristen i besserwissernas pedagogik ligger i att de sällan egentligen bryr sig om motparten verkligen förstår eller inte. Konversationens främsta syfte är att stärka det egna egot och auktoriteten. Det handlar alltså om att få möjligheten att läxa upp någon annan, istället för att ta vara på konversationen som ett tillfälle där man faktiskt höjer sin egna och motpartens kunskapsnivå. (Och ja, någon som är pedagogisk och kunnig inom ett område kan även ta lärdom av konversationer med mindre kunniga individer.)

För att sammanfatta det hela så presenterar jag:

 

6 tecken på att du har mött på en besserwisser på nätet! 

1. Besserwissern gör inga större ansträngningar för att förstå din synvinkel på problemet, samtidigt som den kan förkasta din synvinkel genom att helt enkelt kalla den föråldrad eller att du inte klarar av att tänka "utanför boxen". Att definiera "boxen" låter den dock bli.
2. Besserwissern gör antydanden om att du inte har förstått argumentet (ofta med högfärdig ton), men ”orkar inte” att förklara mer ingående.
3. Besserwissern kan komma med undanflykter om hur upptagen den är, och att den inte har tid att svara mer ingående. Ändå kan den kommentaren följas av ett flertal långa kommentarer utan substans, gärna med lite falsk vänlighet också. Det kan låta som följande: ”Jag ska ha ytterligare 6 klienter idag, så jag har ingen tid att gnabba om det här nu, men ha en trevlig helg grabbar!”
4. Besserwissern lutar sig tillbaka på sin egen auktoritet. Den kanske nämner att den har en viss titel, har haft x-antal klienter eller gjort något i x-antal år och därför bör kunna sin sak. Den anser alltså att erfarenheten är ett frikort för att slippa styrka sina påståenden med riktiga bevis.
5. När besserwissern börja känna sig slagen i en offentlig debatt så föreslår den att du hör av dig till den personligen ifall du har ytterligare frågor. Att offentligt medge att den har haft fel eller uttryckt sig otydligt skulle nu tära alldeles för mycket på egot, därför försöker den att rädda situationen på ett mildare sätt som förhoppningsvis får dig som ifrågasättande debattör att sluta ställa en massa jobbiga frågor i offentligheten.
6. Främst av allt: En besserwisser uppfyller väldigt sällan rekvisiten för vad som krävs för en rationell konversation, då den sällan går in i en diskussion med inställningen att ändra sin åsikt eller sluta använda sina argument om de kan motbevisas av motparten.

Som jag förklarade i min artikel ”Svart eller Vitt – bekämpadina fördomar och börja se grånyanserna” så brukar de individer som verkligen sitter inne med mycket kunskap ofta vara ganska ödmjuka och säga ”jag vet inte” oftare än de med mindre kunskap. De kommer ofta till insikten: ”Ju mer jag kan, ju mer inser jag vad jag inte kan.” och förstår även att forskningen, framförallt inom kost och träning, kan svänga ganska ordentligt när forskarnas mätmetoder förbättras med åren.

Om den typen av individer är pedagogiskt skickliga och har en inre strävan efter att alltid förbättras, så kommer de tackla varje debatt som ett tillfälle att höja sin kunskapsnivå. Till skillnad från besserwissern, så tar sig den skickliga pedagogen tiden att ställa fler frågor till motparten för att verkligen se till att förstå motpartens ståndpunkt innan den börjar med att lägga fram eventuella motargument. Och skulle det vara så att motparten inte förstår resonemanget så tar den skickliga pedagogen reda på VARFÖR motparten inte förstår, och försöker då omformulera sig utifrån detta.

När jag började skriva den här texten så såg jag den mest som ett sätt att få ventilera lite tankar i gammal hederlig ”Do you know what really grinds my gears?”-anda. Till slut insåg jag dock att det, per mina egna definitioner, skulle göra mig till en besserwisser och det vore ju lite väl ironiskt.

Jag hade dock redan från början planerat att ha med styckena om hur de verkligen kunniga och pedagogiska individerna för sina diskussioner, men jag insåg inte riktigt vilken djupare innebörd texten egentligen ha. Till slut kom jag dock fram till följande:

1. Hjälpa personer som dras in i konversationer med en besserwisser att spara på energin som den typen av konversation kan kosta och bara släppa diskussionen helt. (Eventuellt kanske länka till den här texten ifall man tror att personen har tillräckligt med självinsikt för att ta åt sig av den på ett positivt sätt. ;) ) 
2. Hjälpa personer att inse när de själva beter sig som en besserwisser. Det här tycker jag nämligen är en väldigt viktig poäng, ffa för den kategorin besserwissers som faktiskt är ganska kunniga. Nu är tyvärr inte självinsikt något som den renodlade besserwissern har särskilt mycket av, men ibland kan även de som kanske inte är riktiga besserwissers bete sig som besserwissers och därmed riskera att deras budskap inte når fram på det viset som de hade önskat. Jag vet nämligen om att jag själv kan framstå som en besserwisser ibland, ffa om diskussionen blir lite hätsk och jag känner mig provocerad. Då är jag tacksam för att jag har uppriktiga vänner som drar ner mig på jorden igen och talar om det för mig.

Så stanna till lite kort och fundera på när du senast hade en, kanske något laddad, konversation med någon som kanske inte var lika kunnig som du inom det diskuterade området eller som helt enkelt inte kunde förstå din ståndpunkt. Tog du vara på diskussionen för att lära dig något? Gjorde du verkligen vad som krävdes för att motparten skulle kunna förstå ditt budskap, eller hånade du kanske motparten i ett försök att hävda din position?

 

Slutord

På samma sätt som det gäller att känna igen sina egna fördomar för att kunna se på saker objektivt (vilket jag beskrev i min Svart eller Vitt-artikel), så gäller det att inse när ens känslor börjar påverka ens diskussionsförmåga. Ingen är perfekt, men det är först när man är medveten om sina brister som man kan åtgärda dem också! Som med så mycket annat så kommer man alltså även här en ganska bra bit bara man har lite självinsikt!

Vad tycker du? Kommentera och tyck till!  
Följ mig på Twitter eller gå med i vår facebookgrupp MST-Mythbusters! Mer samlad kompetens hittar du ingen annanstans på svenska facebooksidor!