Varför jag ställer upp i Alströmertrofén

Om mindre än två veckor går den årliga nybörjartävlingen, i (bl.a.) bodybuilding, Alströmertrofén av stapeln. Och mitt bland alla stora biffar ska även jag stå på scenen i Alströmergymnasiets aula och posera i speedos. Det ska bli oerhört spännande att själv få genomföra en tävling av den här typen!

Ändå tror jag att många som har sett tidigare års deltagare och som har sett min fysik kanske undrar ”Varför ska du vara med där, Marek?”. Och ärligt talat så har jag ställt mig själv den frågan ett par gånger med. Jag har nämligen den mängden självinsikt för att förstå att jag varken kommer vara tillräckligt stor och/eller tillräckligt hård för att kunna konkurrera om de övre placeringarna. Så varför är jag med?

När jag för kanske 2-3 år sen för första gången lekte med tanken att delta i tävlingen så tänkte jag att jag först och främst behövde lägga på mig betydligt mer muskelmassa, och att min målsättning var att kunna konkurrera med de andra som är rena.  Jag visste från första början att en vinst kommer vara utom räckhåll för de som inte väljer den typen av ”tillskott” som de individerna som har siktat in sig på en karriär inom bodybuilding-eliten tar. Men jag ville åtminstone kunna ge de andra en tight match!

Hösten/vintern 2011 bestämde sig en några av mina kompisar från biomedicinprogrammet att delta, och jag var väldigt sugen på att haka på där! Dels för att det hade varit kul att tävla mot ett gäng killar som mer eller mindre skulle vara i samma division som jag själv, men framförallt pga det mentala stödet som de kunde ge varandra. Den huvudsakliga anledningen till att jag inte hakade på då var en knäskada som jag då hade dragits med i ett år, och som jag än idag håller på att dras med. Eftersom skadan inte tillät mig att träna benen något vidare tungt så ville jag lägga min energi på först och främst att rehabilitera knät den våren.

I början av förra sommaren tog jag min kandidatexamen och visste inte riktigt vad jag skulle hitta på det närmsta året. Jag rekryterades som PT (och till en början även receptionist) till Life i Långedrag, samtidigt som jag valde att läsa magisterprogrammet i biomedicin i Halmstad, med vetskapen om att jag kunde dra ner plugget på halvtid ifall det skulle bli för stressigt.

Och stressigt blev det! Men samtidigt så tyckte jag att plugget var så pass intressant och motiverande så att jag inte ville skära ner på det heller, vilket ledde till att jag snabbt sa upp mig från receptionstjänsten och nöjde mig med att endast jobba lite som PT. Det innebar dock fortfarande en total restid på 4h/dag, 2-3 dagar i veckan.

Ett par hyffsade magrutor i fördelatkigt ljus.
Men det krävs betydligt mer än så för att
göra bra ifrån sig på en byggar-scen!

Det som främst blev lidande av denna stressiga period var träningsresultaten. Min kosthållning var kass och sömnen likaså, vilket resulterade i att jag, under den tidsperioden då jag hade planerat att lägga på mig som mest muskelmassa, främst la på mig kroppsfett utan nämnvärda ökningar i muskelmassa. Som pricken över it så blev knät inte mycket bättre heller.

Till slut kan jag mycket väl ha haft ett sämre utgångsläge den här vintern än vad jag hade förra! Men efter lite samtal med Andreas Holm, som hjälper mig mycket med posering, vätsketömning och andra detaljer kring tävlingen och de sista veckorna innan, samt Henri Kallastu, som också kommer delta i Alströmer, men som antagligen inte kommer hamna i samma längdklass som mig, så bestämde jag mig för att ställa upp i år ändå.  

Så de främsta anledningarna till att jag ställer upp är:

1. Möjligheten: Eftersom jag antagligen inte kommer vara kvar i Halmstad till hösten så kan det här vara sista chansen då jag kan få den här typen av stöd jag får nu.
2. Erfarenheten: Jag vill helt enkelt ha gått igenom allt vad en bodybuilding-tävling innebär. När jag i framtiden coachar/tränar atleter som siktar på att komma upp på scens så vill jag kunna tala ur egen erfarenhet och inta bara följa andras upplägg. Med tanke på att jag själv inte siktar på att bli någon kroppsbyggare själv så hade det inte varit värt att lägga kanske ytterligare ett år på något som jag inte brinner till 100% för heller. Istället samlar jag in erfarenheten nu, så att jag kan använda mig av den snarast möjligt!
3. ”Bro’ Logic” funkar: ”Bro’ logic” syftar på att folk, framförallt gemene gym-kille, mycket hellre tar emot råd av en stor och/eller deffad individ eftersom ”Om det har funkat för honom så måste det ju funka för mig med!” även om någon annan, som inte har tagit sin träning lika långt, kan ha precis lika mycket (om inte mer) teoretisk kunskap. Det är visserligen ett ganska korkat, men tyvärr funkar vi så. I den här branschen är man praktiskt taget sin egen afisch. Kan man då visa upp att man har tävlat, och dessutom håller sig i hyffsad form resten av året med så blir det genast lite lättare att sälja sina tjänster än om man hade varit otränad och lite lönnfet.
4. Showen: Jag måste säga att jag alltid har tyckt att det har varit kul att stå på scen eller att t.ex. via video och film kunna framkalla specifika känslor hos en viss publik. Därför kommer jag göra mitt bästa för att få publiken att jubla, även om det bara skulle vara för att de uppskattar mitt mod att ställa sig halvnaken på scen och flexa musklerna lite! :D

På tal om show: Jag bjuder på den här bilden som togs på "Halmstad City Strippers"
inför Ladies Night för någon månad sedan. Där har vi bl.a. Henri Kallastu 2a från
vänster, mig själv knästående i mitten och Andreas Holm 3a från höger!
It's a dirty job, but someone has to do it!

Kom gärna och väsnas lite i publiken ifall du inte har något bättre för dig den 15/6! Och tveka inte på att komma fram och snacka om du skulle se mig efter tävlingen!
Vägbeskrivning och alla annan nödvändig information finns på www.trofen.se !