Eleiko Powerlifting Steg 1

För lite mer än en vecka fick jag chansen att åka ner till Halmstad för att gå Eleikos tvådagarskurs ”Powerlifting Steg 1”. Förutom att det alltid är trevligt att vidareutbilda sig så var detta ett ypperligt tillfälle att få träffa några av mina gamla studie-kompisar från mina år på Biomedicinprogrammet (inriktning fysisk träning) på Högskolan i Halmstad, så jag tackade givetvis ja. En av dem, Carl Raask, som läste en årskurs under mig, var till och med delaktig i kursen som medhjälpare / coach.

Powerlifting / Styrkelyft

Kursen ger en grundlig introduktion till sporten styrkelyft. Du får en teoretisk och praktisk genomgång av de tre tävlingslyften knäböj, bänkpress och marklyft, lär dig ett par assistansövningar till dessa lyft och får en inblick i hur styrkelyft funkar som sport samt hur dess historia ser ut i Sverige och världen.

Jag skulle säga att kursen främst riktar sig till dig som tidigare inte har varit i kontakt med styrkelyft mer än att du har kört momenten som en del av din egen eller dina klienters vanliga styrketräning. Styrkelyft är nämligen, likt många andra sporter, en sport där tekniken bland de bästa utövarna kan skilja sig en del. Därför finns det inte så jättemånga ”rätt och fel” när det gäller utförandet av de olika lyften, förutom ett fåtal grundregler, utan man hittar ett utförande som passar en bäst.

Med tanke på att det finns lite olika lyftstilar så fanns det även en del detaljer i kursen som var helt nya för mig. Några av dessa kunde gå helt emot vad många andra coacher säger inom sporten, samt mot vad jag tycker mig ha observerat när jag har tittat på lyftare på hög nivå.

När jag hör två olika argument inom något som lyftteknik i styrkelyft, ett område där det kanske inte finns en uppsjö med vetenskaplig litteratur, så brukar jag oftast gå på det argumentet med den biomekaniskt mest logiska förklaringen. Nu kan det mycket väl ha varit så att kursen medvetet hölls på en något lägre nivå och att det därför inte fanns utrymme för några större utläggningar av teorin bakom de olika tekniska detaljerna, men jag hann inte bli övertygad om allt. Med det sagt så var helgen ändå väldigt lärorik för mig och fick jag mig en och annan aha-upplevelse om till exempel varför vissa utföranden funkar bättre med dräkt och varför dessa inte funkar lika bra utan.

Är du styrkelyftare?

Ifall du redan har lite förkunskaper inom styrkelyft och kanske har blivit coachad av kunniga lyftare tidigare så kommer den här kursen främst vara ett tillfälle för att låta någon med ett annat perspektiv se över din lyftteknik. Är det just det du är ute efter så finns det nog billigare alternativ för detta. Då skulle jag snarare rekommendera att du letar reda på en annan erkänd styrkelyftsklubb i din närhet, eller andra delar av landet, där du inte har tränat ännu och kolla om du kan provträna där någon gång.

Som lyftare eller coach så kommer allt i din träningskarriär påverka ditt sätt att se på lyften. Och med tanke på hur olika varje lyftares resa är från den andre så kommer den lägga olika mycket fokus på olika detaljer i utförandet. Därför är det guld värt att låta olika utövare med olika perspektiv se över ditt utförande.Och ju längre du har tränat och coachat ju bättre blir du på att sålla ut den informationen som funkar för dig.

Det ingick även ett gäng mindre
flashiga assistansövningar i krusen. Men
humöret var hela tiden på topp!

Är du däremot nybörjare så råder jag dig att först och främst leta upp någon du litar på och följa endast den personens råd i kanske ett år eller mer tills du känner dig hyfsad trygg med lyften. I det skedet skulle för många olika synvinklar bara att förvirra dig. En kurs som denna är alldeles utmärkt i det fallet.

Slutsats 

Har du inte varit i kontakt med styrkelyft och kanske inte ha någon praktisk möjlighet att regelbundet interagera med duktiga styrkelyftare så är den här kursen något för dig. Att du dessutom får träna en hel del under kursens gång, träffa en massa likasinnade personer och få besöka Eleiko-anläggningen i vackra Halmstad är bara en bonus!

Följ mig på twitter och instagram, och gå med i MST-Mythbusters, mer samlad kompetens hittar du i ingen annan facebookgrupp. 

Det är inte SD-väljarnas fel

Följande inlägg har varken med kost eller hälsa att göra, men tar ändå upp en del psykologi och kritiskt tänkande.

Det här valet har nog väckt starka känslor hos de allra flesta. För min del är det en detalj som har dels har triggat igång lite ilska men mestadels uppgivenhet och besvikelse om människors intelligens och kompetens. Och tro det eller ej, det är varken SD eller deras väljare som är källan för dessa känslor! Nej, det är det fruktansvärt ogenomtänkta sättet som de andra politiker och andra väljare har valt att tackla SD’s framgång på.

Du får gärna kalla mig gärna naiv, men jag vägrar att tro på att 13 % av Sveriges väljare är rasister. Att SD däremot fortfarande har djupa rötter inom rasismen tvivlar jag dock inte det minsta på. Det är för många, för stora och för färska skandaler för att det skulle kunna undgå någon objektiv iakttagare.  

Att dessutom de rasister som vi har i landet med störst sannolikhet röstar SD känns inte heller som någon vild gissning. Men det är inte dessa personer som jag pratar om i det här inlägget, istället vill jag rikta strålkastarljuset mot de som har röstat på SD men som inte alls ser sig som rasister.

Valprocessen

Hur kommer det sig att någon som inte är rasist ändå röstar på ett klarligen rasistiskt parti? Kan det vara så att partiet lyfter fram frågor som andra partier väljer att ignorera?

Jag tror att det är en av ett par möjliga anledningar. Fast ”ignorera” kanske inte är helt rätt ordval här. De andra partierna bemöter ju visserligen frågorna men gör det inte på ett sakligt sätt.

Det de andra partierna istället väljer att göra är att använda ett par klassiska argumentationsfel, som till exempel ”appeal toemotion fallacy” och ”strawman fallacy”*. Det innebär att man, istället för att besvara motståndarens argument med sakliga motargument, väljer att peka på att det inte ”känns rätt” eller målar upp moståndaren som en stereotypisk person som har den här typen av åsikter. I det här fallet innebär det att de andra partierna antyder att SD är känslokalla och att de är rasister, då endast rasister har den här typen av åsikter.
*(Huruvida det i det här fallet handlar om en verklig strawman fallacy, när ideologin i grundän är rasistisk, går att diskutera.)

Hur reagerar då en icke-rasistisk väljare som anser att SD’s argument klingar logiskt i dennes öron? Jag tror att hen lägger handen på hjärtat och tänker ”Hmm, jag är inte känslokall och jag är inte rasist heller. Då gäller alltså dessa ’motargument’ inte mig.”

Har vi då en väljare som har blivit hjärntvättad med SD’s skenhelighet så kommer den endast höra argumenten från SD’s sida och motståndarnas ”motargument” betraktas bara som smutskastning. Och vet du vad som händer här näst? När SD inser att ingen kommer med sakliga motargument till deras politik så får de chansen att späda på sina fakta med en massa hittepå. Propagandamaskineriet är därmed i rullning…

Lynchstämningen efter valet

Nu är valet över. Runt en million svenskar har röstat på SD. Och vad säger Löfven om detta? ”Bara för att man får 13 procent innebär det inte att man har rätt till någon vågmästarroll, och vi kommer se till att de inte får det heller.”

Likaså menar alla andra partier att SD under inga omständigheter ska få igenom någonting av sina huvudfrågor. Det slutliga budskapet till de 13 % av svenskarna som har utfört sin folkliga plikt och rättighet att gå och rösta praktiskt taget har gjort detta i onödan.

Inte nog med att gemene icke-rasistiske SD-väljare får motta skällsord, hån och förakt av sina medmänniskor, hen får även veta att hens röst inte är värd ett skit. Så i själva verket bestraffas dessa väljare för att de har gjort det som samhället kräver av dem: Att ta ett beslut om de frågorna som de anser vara viktigast för det landet de lever i.

Vem som helst som har haft en hund, katt, varit del av ett barns uppväxt eller som har läst grundläggande psykologi vet om följande två detaljer: 

1. Bestraffning bör användas väldigt sparsamt vid försök till beteendeförändring. 

2. Om bestraffning används så är det av ytterst vikt att tydligt hänvisa till vad det felaktiga beteendet är samt se till att motparten har förstått detta.

Just nu känns det som att vi bestraffar en massa människor genom att offentligt förakta dem och hänga ut dem som rasister, utan att ha gett dem en rättvis chans att inse vad de har gjort för fel.

Är det verkligen rätt att lägga all skuld på väljarna ifall de vill ta ställning i en fråga där endast en sida verkar lägga fram fakta?
(Nu anser visserligen jag personligen att det har lagts fram en del bra sakliga motargument mot SD’s flyktingpolitik också, men med lite mer engagemang så hade man säkerligen kunnat plocka isär SD’s siffror på ett tydligare sätt och/eller lägga fram tydliga planer på hur integreringen ska förbättras.)

 

Bristfällig demokrati får extremismen att gro

Jag gillar verkligen inte SD. Jag gillar inte kostdoktorn heller. Men på samma sätt som jag inte kan klandra folk som tar kostdoktorns LCHF-propaganda som gospel ifall de ENDAST har läst hans texter, så kan jag heller inte klandra folk som röstar på SD ifall de inte har fått möjligheten att utforska andra sidan av myntet. När det gäller kostdoktorn och LCHF så kan vi vara glada för att vi har Jacob och Nicklas som kontinuerligt plockar isär hans ofta så ihåliga resonemang, men nu kom jag ifrån ämnet…

Som du kanske förstår så lägger jag skulden för SD’s framgång hos alla de övriga partierna, däribland partiet som jag själv röstade på, istället för att inbilla mig att mer än en tiondedel av Sveriges befolkning hux flux har blivit rasister på de senaste åtta åren.

Det är de andra partierna som har sett till att SD har kunnat ta den martyr-rollen som de har tagit i det här valet. I SD's reklamfilm kunde Jimmie Åkesson stoltsera med att han offrade sin egen popularitet för vårt älskade Sveriges. När han sedan i försökte debattera om flyktingpolitiken så fortsatte resterande partiledare att dra känslokorten mot honom vilket antagligen lyfte hans martyr-status ännu högre i SD-sympatisörernas ögon.

Nu har SD en vågmästarroll, vare sig Löfven vill eller inte. Även om han inte behöver samarbeta med SD så blir han tvungen att till en större utsträckning förhandla med många av de andra partierna och därmed kompromissa bort en del av sina egna värderingar. Till slut blir SD precis vad de själva har utmålat sig till att vara, Sveriges enda oppositionsparti.

Hat föder hat - Klarar du av att vara den som bryter cirkeln?

Om du är en av de som fyllda av förakt och fasa har insett att ungefär var tionde person i deras omgivning är SD-väljare så har jag en uppmaning till dig: Ta inte efter politikernas ogenomtänkta beteende genom att ignorera, censurera eller utestänga SD-väljarna, utan prata med dem! Lyssna på deras frågor och argument. Men främst av allt; besvara dessa argument med sakliga argument själv!  Och är det så att du själv inte kan svara på frågorna så bör DU engagera dig för att DINA valda politiker ska kunna besvara dem.  

Känner du en ilska över SD’s framgång så är det DINA politiker som du borde vända denna ilska emot! Det är deras bristande kommunikations- och problemlösningsförmåga som har gjort SD till Sveriges tredje största parti!

Problem löses inte genom att bara titta bort och låtsas som om de inte finns. Tunga problem kräver tungt arbete. Ett arbete som politikerna får betalt för. Därför tycker jag att du kan kräva att dina politiker gör sitt jobb!

 

Jag säger det igen, jag tror inte på att 13 % av väljarna är rasister. Därför är det så viktigt att försöka förstå VARFÖR de ändå valde SD. Att lyssna på vad de har att säga och att försöka se världen ur deras ögon. Det är först då vi kan föra en vettig diskussion.

Det finns så mycket konflikter som lätt hade kunnat lösas om båda parterna skulle bemöda sig att försöka förstå motpartens synvinkel. Tyvärr så väljer alldeles för många istället att ta den lätta vägen och se motståndaren som ”korkad” eller ”ond”. Detta skapar sedan bara en oändlig spiral av bristfällig kommunikation, ignorans och hat. 

Så när du nästa gång får för dig att gå ut med att du kräver att alla som har röstat på SD ska ta bort dig från sin vänner-lista så ber jag dig att stanna till och fundera på vad du egentligen skulle åstadkomma med detta. Vad väger tyngre, att ha möjligheten att hämta tillbaka en SD-väljare från ”the dark side” och bidra till ett mer tolerant Sverige, eller att på något sätt känna dig duktig, ren eller vad vet jag, genom att göra dig av med alla SD-väljare i din omgivning?

Crossfit, träningstrenden som världen behövde

Crossfit är awesome!

Crossfit har lyckats att skapa en gemensam fritidsaktivitet för människor i alla åldrar. En motionsform som lägger större fokus på prestation och nöje än hälsa och estetik. Syftet med Crossfit är inte att ”tone’a” kroppen eller förbättra blodvärden. Man tränar för att klara av olika utmaningar. För att kunna prestera! Allt som oftast är en fokus på prestation det bästa som du kan ha om du vill förbättra din hälsa samt förändra din fysik rent visuellt.

Kombinera allt detta med en mäktig marknadsföring och vips så har vi det senaste decenniets största fitnesstrend! Helt plötsligt har det blivit trendigt att vara väldtränad igen, och det gillar jag! Men det jag personligen gillar absolut mest med Crossfit är att det har introducerat massvis med människor till skivstångsträning.

Jag är för lat för att leta upp någon riktigt statistik men jag är säker på att det inte finns någonting annat som har fått så många att börja med skivstångsträning de senaste 30 åren som Crossfit har gjort På senaste SM-veckan i Borås så konstaterade arrangörerna att det för första gången någonsin var fler registrerade kvinnor än män i kraftsporterna styrkelyft och tynglyftning.

”Nya träningstrender är en en anledning bakom tillströmningen. Crossfit, en träningsform som innehåller moment från tyngdlyftning och styrkelyft, har de senaste åren blivit populärt och fungerat som en inkörsport till idrotterna.”  

Crossfit gör dig bra på allt, men…

I motsatsen till de flesta andra sporter där huvudfokus endast ligger på en eller två kategorier av fysiska egenskaper så försöker Crossfit ge alla kategorier samma utrymme. Du tränar snabbhet, kondition, styrka, muskeluthållighet, rörlighet, koordination och säkert en massa annat som jag har glömt bort nu. Under rätt uppsikt är det här den perfekta träningen för gemene svensson!

Ett av problemen som jag har med Crossfit är påståendet att det skulle göra dig bäst inom allt. Det stämmer givetvis inte. Kommer Crossfit hjälpa dig att nå upp till din fulla styrkepotential? Nej. Kommer Crossfit ge dig så mycket muskelmassa som du skulle kunna få? Nej. Kan Crossfit göra dig starkare och mer vältränad än 90% av alla andra ute på gymmen idag? Absolut!

Crossfit gör dig bra på allt, men inte bäst på något. Crossfit, i bemärkelsen av det klassiska upplägget av skills, WOD (workout of the day) och stretching, gör dig inte ens bäst på Crossfit. De bästa atleterna tränar nämligen enligt periodiserade upplägg och utför WOD’s relativt sällan (enligt obekräftade källor).

Med det sagt så finns det givetvis boxar med duktiga coacher som t.ex. Fysiken Crossfit där all träning är periodiserad också. Så utvecklingen går verkligen framåt på det planet.

Sammanhållning

En av Crossfitens stora styrkor är den enorma sammanhållningen som verkar uppstå i boxarna. Passens upplägg skapar nämligen de perfekta förutsättningarna för att svetsa samman en grupp människor. Just nu kommer jag inte på vad själva fenomenet kallas i psykologin. När en grupp gemensamt genomgår en svår och eventuellt smärtsam uppgift så får det gemensamma lidandet en väldigt stark sammansvetsande effekt. Till slut kommer deltagarna inte bara till boxen för träningens skull utan allt mer för själva sammanhållningens skull.

Den här effekten gäller egentligen för praktiskt taget varje lagsport där det finns en bra gruppdynamik. Men med tanke på att man i Crossfiten mer regelbundet pressar sig till sitt max så antar jag att effekten blir ännu starkare där.

Crossfit hjälper alltså att få människor att träna oftare och hårdare. Det är ju bra. Eller? Visserligen kan många av dagens motionärer tjäna på att ta i lite mer när de tränar, men mer är som du vet inte alltid bättre. Där har vi nämligen en av kritik-punkterna mot Crossfit. Den starkt utbredda filosofin om ”no pain no gain” och andra idéer som mer eller mindre uppmanar deltagarna att träna tills de spyr har lett till att annars väldigt sällsynta sjukdomstillstånd som rabdomyolys har dykt upp allt fler gånger i samband med just Crossfit. Med hjälp av gruppens ”stöd” lyckas alltså deltagarna pressa sig så långt att kroppens nedbrytning av muskelprotein förstör njurarna.

Det mest tragiska i det här är just faktumet att man verkligen inte behöver pressa sig så långt för att få bra träningsresultat. Tvärt om, det är snarare kontraproduktivt! Men den största debatten gäller nog ändå skaderisken…  

Skaderisk

      Det här kan nog vara den mest uttjatade rubriken om Crossfit. Alla sporter har en viss skaderisk. I vissa är den högre och i andra är den lägre. I slutändan handlar det om att:

1. Vara medveten om riskerna som finns.
2. Avgöra huruvida riskerna är värda resultaten och/eller nöjet som aktiviteten ger just DIG.

Det är i dessa två punkter som jag ser några av de största problemen med crossfit. Själva skaderisken är inte problemet. Ta vilken big wave-surfare, wingsuit-pilot, friklättrare eller fridykare du vill och säg ”Du vet din nästa session mycket väl kan vara ditt sista va?” och de kommer med störst sannolikhet svara med ”Jo, jag vet.” De vet vilka risker som finns, men de älskar sporten så mycket så att de skulle kunna dö för den.  

Är du som utövare medveten om vilken skaderisk du utsätter dig för i respektive övning, men anser att effekten eller nöjet som övningen medför är värt risken så har vi inget problem här. Problemet uppstår när en eller flera faktorer i den här ekvationen undanhålls eller glöms bort.

”Det är upp till var och en att inte köra längre än vad ens tekniska förmåga tillåter.”

Jag har tagit mig an det här argumentet tidigare. Till slut skrev jag såhär:

”Jag vet!
Vi skapar en sport där vi har sunda riktlinjer för hur man bör utföra delmomenten, men vi sätter det i ett system som gör det nästintill omöjligt att följa riktlinjerna! På så vis kan alla köra på för fullt, ha kul när de tränar och ifall någon skadar sig så är det individens fel för denne inte har följt riktlinjerna! #crossfit”

      Det ursprungliga argumentet brister nämligen på två områden.

1. Du kör på tid. Du har ett fåtal sekunder på dig. Du känner att du kan klämma ut en snygg repetition till eller två halvdana. Två repetitioner skulle ge dig segern/PB’t. Dina vänner hejar på för fullt för att du ska ta hem det här. Vad gör du?
   
   Den här situationen kan uppstå i många sporter. Men det är få sporter där det här momentet innebär komplexa lyft som t.ex. ryck. Har du då en riktig vinnarskalle så kommer du inte bry dig om huruvida lyften är snygga eller inte.
2. Proprioception, din förmåga att veta var dina lemmar befinner sig i förhållande till kroppen.  Muskeltrötthet försämrar denna förmåga. Även OM du bestämmer dig för att sluta med en övning när du anser att du inte kan kontrollera den tillräckligt bra längre så kommer du antagligen redan ha passerat den punkten. Det är möjligt att vi endast pratar om en skillnad på några grader i respektive led. Gör du en farmers walk eller situps så spelar det nog ingen större roll. Kastar du däremot explosivt upp en stång på raka armar med halva din kroppsvikt eller mer på stången så kan en felaktig vinkel på ett fåtal grader definitivt öka skaderisken.

Än en gång: Är du medveten om dessa risker och du tycker att träningen är värd dem så gasa på! Eller som jag även brukar säga ”Det är ok att vara korkad så länge som man är medveten om att det.” Med det vill jag inte förolämpa någon. Det gäller mig själv lika mycket. Att åka longboard ner för backarna i Slottsskogen, utan skydd, när man är lite lullig är lika kul som det är korkat. Men jag är väl medveten om det.

De flesta nybörjarna är dock sällan medvetna om dessa risker, eller har inte förmågan att utvärdera dem ordentligt. Därför anser jag att mer ansvar bör ligga på tränare och coacher som övervakar momenten. De bör dels lägga upp passen på ett sådant sätt där övningar som till exempel de olympiska lyften eller andra komplexa lyft som kräver precision och mycket kontroll inte bör köras med ett högt repsantal och framförallt inte mot slutet av passet. Det finns betydligt skonsammare och ofarligare övningar som kan användas för att köra slut på deltagarna. Utöver det så bör coacherna veta när det är dags att gå in och avbryta en deltagares set när de ser att tekniken börjar fallera.

Är du på en bra box med duktiga tränare/coacher så behöver Crossfit inte vara farligare än någon annan sport heller. 

Jag hatar inte Crossfit

Den främsta anledningen till att jag överhuvudtaget skrev det här inlägget var för att jag blev trött på allt folk som envisades med att påstå att jag hatar (eller ”hate’ar” är väl den rätta benämningen om man ska lyssna på dagens ungdomar) Crossfit så fort jag lämnade någon kritisk kommentar om saker som kunde förbättras.

Vill du höra mig svamla en massa om Crossfit, periodisk fasta och annat skoj så kan du kolla in den här podcasten som jag var med i för några månader sen.

Faktum är att när domarna på Crossfit Games godkänner lyft som det i det här klippet så skickar de indirekt ut signaler till resten av Crossfit-världen om att det är ”ok” att ett marklyft ser ut såhär. Dels kan det uppmuntra andra att tänka ”Aja, men om det verkligen är ett maxlyft så kan det få va lite (väldigt) fult.” men främst av allt så ger det den riktigt Crossfit-hatande skaran ännu mer vatten på kvarnen i sin hetsjakt. Crossfit har redan ett alldeles för dåligt rykte bland kraftsporterna och fysträningsexperterna. De behöver inte fler skandallyft som dessa.

Anammar man en gren, som marklyft, som har funnits i 60 år så tycker jag att man lika gärna kan anamma regelsystemet som grenen redan har. Utbilda sedan domarna ordentligt och se därmed till att budskap som dessa inte når ut.

Crossfit är här för att stanna

 

Jag och många av mina kollegor har insett att Crossfit är här för att stanna. Det gynnar absolut ingen att fortsätta hacka på Crossfit. För vi ska komma ihåg hur mycket folk som kör Crossfit som annars kanske skulle ha suttit hemma på soffan.  

Allting har sina för och nackdelar, men jag är säker på att den eventuella skaderisken som Crossfit kan innebära är försumbar mot hälsorisken en annars inaktiv livsstil skulle innebära. Crossfit har gjort en stor del av världens befolkning hälsosammare. Det enda som fattas är att folk som faktiskt kan något om träning kommer in i rörelsen och börjar styra upp verksamheten lite grann. Jag är därför övertygad om att lösningen på problemet är att fler duktiga tränare måste infiltrera Crossfit, kasta ut alla idiotiska idéer ur det och göra det till något som genererar resultat på ett säkert, effektivt och roligt sätt.

Vill du testa på nästa generations Crossfit så kan jag inte göra annat än att rekommendera Fysiken Crossfit!

Var med på de senaste diskussionerna om allt som har med kost, träning och hälsa att göra hos oss på MST-Mythbusters, mer samlad kompetens hittar du ingen annanstans på svenska FB-sidor! Eller följ mig på Twitter!

Är du intresserad av Online-Coaching? Kolla här.

Sunt och förnuft-metoden!

Förrförra veckan delade jag med mig av mina målsättningar för den här våren. Nu vill jag passa på att berätta hur jag planerar min kost de kommande veckorna för att ta mig till mitt mål.

Förra årets Ladies Night i Halmstad

Mitt kostupplägg kommer nämligen bli lite av ett experiment. Jag är medveten om att det med störst
sannolikhet inte är optimalt i prestations- och resultatsyfte. Men ifall du kommer ihåg optiHolm-skalan från något inlägg tillbaka så vet du att det ibland kan vara värt göra vissa saker suboptimalt för att helheten ska bli mer optimal. I det här fallet väljer jag att dra ner på lite av dietens effekt till förmån av hur smidig den ska vara att genomföra.

Metoden i sig är ungefär vad jag brukar sträva mot att kunna genomföra med de flesta av mina klienter som bara vill komma i form och få ett bra förhållande till sin kost. I dessa fall brukar "dietens" genomförbarhet vara betydligt viktigare än de akuta effekterna. Långsiktigt så kommer dock en smidig kosthållning även ge bättre resultat än en diet som är effektivare på kort sikt men som är jobbigare att hålla sig till.

Med det sagt så vill poängtera att det kan krävas en del kunskap om både kost i allmänhet och ens egna kropp för att kunna genomföra den här metoden när man redan ligger på en relativt låg kroppsfettnivå (kring 15% eller mindre för killar, ca. 20% eller mindre för tjejer). Vid den nivån börjar nämligen marginalerna bli allt mindre. Ligger du till exempel på ett för lågt underskott här så tär det betydligt mycket mer på återhämtningen samt att risken för att förlora muskelmassa också blir större, jämfört med om du har mer kroppsfett där du kommer undan med större svängningar i kaloriintag utan problem.


Sunt och förnuft-metoden

Först och främst kan jag berätta vad metoden inte bygger på:

• Inget kostschema
• Inget kaloriräknande
• Ingen förutbestämd makrofördelning (hur stor procentandel av det totala energiintaget som utgörs av kolhydrater, fett och protein)
• Ingen förbjuden mat eller dryck

Ett par detaljer som du bör ha i åtanke här är dels att du med störst sannolikhet kommer ha en fördel av att ha räknat kalorier någon gång tidigare då det kommer ge dig en känsla för ungefär hur mycket mat du kan äta. Dessutom bör du ha en känsla för i vilka skeden du kan komma undan med att äta kalorität mat eller flytande kalorier. Slutligen, även om du inte följer ett kostschema så bör du ändå planera dina måltider i förväg för att undvika impulsiva beslut.


Den bygger däremot på följande delar:

• Sikta på MINST 2g protein per kg kroppsvikt
• På träningsdagar, ät mer kolhydrater och håll nere fettintaget. Det motsatta gäller på vilodagar.
• Över lag lite mer mat på träningsdagar.
• Ät mycket grönsaker och över lag mättande mat.
• Håll nere på flytande kalorier, "skitmat" och godis. (Just nu är jag ruskigt fattig så jag har ändå inte råd med att köpa hem en massa skit)
• Håll koll på vågen och justera matintaget utefter förändringarna. (Jag strävar mot ca 0,5kg viktminskning/vecka.)
• Håll dig aktiv under dagarna.
• Planerade måltider
• Känn efter hur du återhämtar dig mellan passen och justera träningsvolym och kost efter det.
• Periodisk fasta a là Leangains. (Ärligt talat så är väldigt mycket av det här inspirerat av Leangains. Den enda skillnaden här är nog att det inte är fasta makrofördelningar samt inget satt kaloriintag.)
• Alkohol: I det här fallet ser jag ett dagligt glas vin eller öl som ett större problem en en utekväll med kompisarna någon gång varje andra vecka. Så håll nere vardags-alkoholen, men tacka inte nej till bästisens svensexa!

Där har vi det! Sunt och förnuft-metoden. Som du ser så sätter metoden stort ansvar på individen. Av just den anledningen så kommer den antagligen aldrig bli något vidare populär heller. Folk gillar nämligen inte ta ansvar. Det är alltid mycket enklare att ha någon bov att skylla på. Om det nu är fett, kolhydrater, gluten eller rött kött, det spelar ingen roll så länge som individen inte behöver lära sig själv något så är det bra! Men nu kom jag ifrån temat lite...

Fram mot slutet av april kommer jag dela med mig av hur det har gått för mig och först då kommer jag kunna utvärdera den ordentligt. Fram tills dess så är du välkommen att följa mig på twitter och instagram där jag förutom senaste nytt om kost, träning och hälsa även delar med mig av min utveckling inför tävlingen och showen.

Här är ett litet klipp från gårdagens pass där jag försökte få in lite viktvana för rycket samt lite teknikträning för marklyft.

Följ mig på Twitter eller gå med i den bästa facebookgruppen för objektiv 

information om kost, träning och hälsa: MST-Mythbusters! 

 Är du intresserad av online-coaching? Titta in här!

Målsättningar våren/sommaren 2014

Idag blir det lite mer av ett typiskt blogginlägg där jag rabblar lite om min egna träning och mina planer. Jag har tidigare aldrig riktigt brytt mig om den här typen av blogginlägg eftersom jag inte riktigt kan se att någon skulle bry sig, men sen verkar det alltid finnas några som är intresserade av vad man själv pysslar med mer än att argumentera på facebook...

En annan anledning till att jag inte har skrivit så mycket om min egna träning är även att jag inte haft några superspecifika mål den senaste tiden. Efter att jag hade tävlat i Alströmertrofén så var mitt primära mål att helt enkelt bli starkare. Men efter att jag i slutet av förra sommaren pajade min handled i skateparken så kunde jag i stort sett inte köra några pressar fram till november någon gång.

Sakta men säkert kunde jag börja köra lite pressar och olympiska lyft igen, men i det stora hela var min träning ganska ospektakulär bortsett från några nya PB'n här och var...

Men nu kommer det hända lite grejer! Jag är själv nämligen ganska exalterad och nyfiken över vad som kommer hända de kommande sex veckorna så jag kan tänka mig att en och annan läsare också kommer tycka det är intressant.


Halmstad City Strippers

De senaste dagarna har temperaturen sakta men säkert börjat närma sig tvåsiffriga värden och egentligen vill jag ju inte riktigt ta ut något i förväg men jag vågar säga det ändå.. Det är vår!
Och något som jag personligen har förknippat med våren de senaste två åren är Ladies Night i Halmstad och därmed även Halmstad City Strippers!

Förra årets line-up hos Halmstad City Strippers

Allt började för cirka två år sen med att jag och några andra biomedicinare hade varit något avklädda på någon fest med after beach-tema (i februari). När kåren några månader senare skulle arrangera en "Ladies Night" så kontaktades jag och mina vänner och fick höra något i stil med: "Ni brukar ju gilla att stå avklädda på scen. Kan inte ni hitta på nått kul för Ladies Night?" Varpå vi inte var sena med att svara: "Ja, varför inte?" Och traditionen var igång.
Hittills har vi alltså uppträtt två gånger, och nu ser det ut att bli ett nytt uppträdande fredagen den 25:e april! (Jag vet inte hur hårt det här datumet är spikat ännu)
Nu är väl ingen av oss något vidare proffs på det här, men vi är helt enkelt ett gäng grabbar som har hyfsat åtråvärda kroppar och som tycker det är kul att larva sig på scen. Jag personligen har alltid haft en speciell kärlek till att planera och utföra shower på olika sätt, därför tycker jag att det här verkligen är skitkul!

Fram till showen kommer jag därför slipa lite på formen och göra mig av med lite kroppsfett. Tanken är dock att de kommande sex veckorna ska va den enda deffen det här året. Jag bestämde mig nämligen i början på det här året att jag för första gången på kanske fyra år inte ska vara "i form" den här sommaren. Med det menar jag att jag inte ska ha några ambitioner i att ligga på en låg kroppsfettprocent i sommar. Att jag sen förmodligen ändå kommer vara i bättre form än 90% av de andra killarna på stranden är väl en annan story. Min tanke här är att motarbeta den förvrängda självbilden som lätt kryper på en när man umgås med rippade atleter dagarna i ända.

Tävling i Styrkelyft och Tyngdlyftning

Hade det bara varit för att komma i form för Ladies Night så hade det ju inte varit någon vidare utmaning. Därför tänkte jag även hoppa på en nybörjartävling i både Styrkelyft och Tynglyftning i Halmstad den 12:e april!

Samtidigt som jag ska deffa ner mig litegrann så ska jag även träna upp mig i bänkpress, knäböj, marklyft, ryck och stöt. Alla dessa lyft ska jag dessutom lära mig att utföra så att de är godkända enligt respektive regler.

Målsättningar

Jag har inte kört några tunga stötar sen jul och inga tunga ryck sen någon gång i november tror jag. "Styrkelyftsknäböj" (med stången lite längre ner på ryggen) har jag inte gjort sen i slutet på förra sommaren, men jag tog 145kg i "vanliga" knäböj runt jul och verkar vara ännu starkare just nu, så det känns som att det finns ganska mycket att hämta där.
I marklyftet har jag nyligen dragit upp 205kg relativt lätt från en upphöjd startposition, vilket alltså ger mig en längre lyftväg och jobbigare start. Därför tror jag att jag just nu kan ha 215kg i kroppen om jag drar från golvet med lite adrenalinpåslag.
Slutligen bänkpressen. Där har jag gjort en del ökningar det sista. Jag har tagit 125kg relativt snyggt och 127,5kg med rumpan i vädret. Hur mycket jag väl lyfter med stopp vid bröstet, enligt tävlingsregler, har jag ingen aning om, men jag antar att det är runt 110-115kg.

Med tanke på att jag kommer deffa samtidigt som jag förbereder mig för tävlingen så kommer min återhämtning vara något hämmad de kommande veckorna och jag kan inte riktigt räkna med att lägga på mig muskelmassa under den här tidsperioden, även om det inte är omöjligt. Därför kommer träningen och kosten vara lite av en balansgång för att dels kunna få in ordentligt med volym för att bana in teknik och bättra på styrkan men samtidigt se till att jag inte sliter ut mig på grund av den begränsade återhämtningsförmågan som ett kaloriunderskott medför. 

Utifrån allt detta så är mina mål att MINST klara följande vikter:
Ryck (PB: 73kg, 2-3år gammalt): 75kg
Stöt (PB: 100kg kring jul): 105kg
Knäböj (PB: 142,5kg "low-bar", 145kg "high-bar"): 155kg
Marklyft: (PB: 200kg): 215kg
Bänkpress: (PB: 125kg): 115kg

Det här är alltså vikter som jag skulle vara nöjd med att klara under tävlingsförhållanden efter fyra veckors deff. Jag tror absolut att jag en bra dag skulle kunna ta runt 5kg mer på alla lyft, men det här är vikterna som jag absolut vill klara.

Här kommer ett par klipp som visar på ungefär var jag ligger i några av lyften just nu.

Mitt senaste marklyft med upphöjd startposition:


Min senaste tunga överstöt. Den satte jag på första försöket i julas:



Ryck på 70kg i slutet på oktober, med en hel del tekniska brister:


Resan börjar nu och du är välkommen att åka med!

Under tiden kan du gå in och gilla Halmstad City Strippers på facebook, följa mig på Twitter eller gå med i den bästa facebookgruppen för objektiv information om kost, träning och hälsa: MST-Mythbusters!