måndag 24 september 2012

Är din träning en börda?




Den här gången är det ingen riktig artikel i den form jag brukar skriva dem. Det här blir mer som ett sånt där klassiskt "You know what really grinds my gears?"-blogginlägg, där jag bara luftar mina tankar lite.
 

En av mina bekanta på FB skrev så här i en statusrad idag:
"Sjukt trött idag, led av insomnia inatt. Men jag ska ändå köra ett hårt pass på gymmet efter jobbet. Eftersom jag är typ världens envisaste person så måste jag;)"

Den typen av statusrader är inte allt för ovanlig kan jag tänka mig. Men för inte allt för länge sen insåg jag att jag själv kunde resonera likadant, men inte om träning... Här följer vad jag först tänkte skrivit under själva statusraden, men efter en stund kom jag på så mycket jag ville ha sagt så jag bestämde mig för att skriva ner texten här istället. Därför vill jag även poängtera att texten inte specifikt riktar sig till personen som skrev den citerade statusraden, utan den riktar sig till den allmänna populationen som verkar se träning som en börda.

Min respons:
Det är ungefär den här typen av statusrader som jag själv skulle kunna skriva om t.ex. städning istället. Lika "stolta" som alla andra är över sina "stora bedrifter" i att gå till gymmet, lika stolt kan jag bli när jag väl har diskat, städat och dammsugit i min lägenhet. För det där är en sån grej som är jobbig att göra, men som måste göras och som känns riktigt skönt när det väl är avklarat.

Jag vet inte ens riktig hur mycket det här säger om mig eller om alla andra. Folk verkar bli så himla stolta och förväntar sig stående ovationer bara för att de gör något som jag tycker borde vara en självklarhet. Ok, du tar hand om din kropp och bevarar den från att ruttna bort. Och nu då? Ska vi hurra och applådera för varje gång du tar dig till jobbet, stannar när det lyser rött vid övergångsstället, eller betalar innan du lämnar mataffären?

Jag anser att man bör leta efter fysiska aktiviteter som får en att se fram emot att göra dem, istället för att se dem som en börda. Träning är något som ska gynna ens hälsa. Det gör den inte om den ses som en börda. Då utgör den istället bara ännu en stressfaktor i vardagen.

Visst, om man tränar mot ett mer långsiktigt mål så finns det givetvis tillfällen då man inte är så supersugen på att utföra de passen som krävs, men även då bör den slutliga målsättningen vara motivation nog.

Du är själv ansvarig för din egen lycka. Klart, en liten klapp på axeln från vänner och bekanta vid vissa tillfällen kommer säkerligen ge dig en boost, men du kan inte förlita dig på det. Lycka och välmående som andra individer tillför ditt liv ska alltid ses som en "bonus". Börjar du lägga din lycka i andras händer så kan det snabbt gå väldigt väldigt illa.

Hitta en aktivitet som du tycker är rolig! Något som är tillräckligt utmanande för att sysselsätta dig i några månader/år innan du kan bemästra den, samtidigt som den inte ska vara för tekniskt komplicerad/fysiskt krävande för att du ska kunna njuta av att utföra aktiviteten på en låg nivå. Förutom diverse lagsporter så skulle jag kunna räkna upp, yoga, dans och tyngdlyftning som några potentiella aktiviteter. De är stimulerande även när man är nybörjare, men ger väldigt mycket utrymme till förbättring.


Det krävs både mod och självkännedom för att kasta sig under
en vikt som utgör mer än ens egna kroppsvikt.
I det här fallet t.o.m. mer än dubbla kroppsvikten!
Det jag kan uttala mig mest om är väl tyngdlyftning. Det stora antalet faktorer som man kan förbättras i är vad som fångade mitt intresse för sporten för ungefär 3 år sen. Teknik, styrka, rörlighet och koordination är några av byggstenarna som utgör en bra lyftare. När man börjar få hyfsat koll på de delarna är det dock en helt annan faktor som blir avgörande vid de riktigt tunga lyften, nämligen den psykologiska.

Att våga kasta sig under en stång med en vikt på som man aldrig har klarat tidigare kräver mer en bara fysisk närvaro. Därför blir tyngdlyftning,  likt diverse kampsporter, en sport där man lär känna sig själv lite bättre. Nåväl, nu kom jag ifrån temat lite, men jag hoppas att poängen kom fram ändå!

Kan jag få höra ett kollektivt "Kom igen nu, Marek! Du klarar att städa lägenheten imorn! Vi tror på dig!"

Håller du med mig? Tycker du att jag är helt ute och cyklar?
Vad du än tycker, dela med dig av din åsikt, antingen här eller i vår facebookgrupp MST-Mythbusters! Annars så är du även välkommen att följa mig på Twitter!
 

11 kommentarer:

  1. GRYMT BRA SKRIVET! Skulle kunna vara skrivet av mig själv! Förutom att jag faktiskt är rätt duktig på städa och så !

    SvaraRadera
  2. Det här handlar ju mångt och mycket om hur man är som person också.

    Många människor söker extern validering och facebook är ju den ultimata kanalen för detta. Det är egentligen först när man lärt sig att först och främst söka intern validering som uppdateringarna försvinner och man kan göra något för dess eget värde.

    Så att hitta en idrott/träningsform som du blir glad av och tycker om att utföra är ett viktigt steg mot intern validering.

    Du beskriver det bra i ditt inlägg även om du inte riktigt delar upp det i extern/intern validering.

    Det är väldigt bra när man hittar något att göra som man växer som människa av. Det är det träningen betyder för mig till exempel, och det har hjälpt mig att gå från extern till intern validering.
    Roligt nog har det skiftet också lärt mig att ta emot beröm/positiv kritik på ett 'bättre' sätt än innan.

    Keep it up!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, mycket bra observerat! Det är många sporter där man genom att bemästra sporten, bygger upp state confidence som allt eftersom kan bli sås stor att den smittar av sig till trait confidence. Man måste inte ens "bemästra" sporten, så länge som sporten är tillräckligt svår för att man verkligen ska känna att man har åstadkommit något när man gör framsteg.

      Tack Jake!

      Radera
  3. Det här gillade jag, Marek. Mycket bra skrivet.

    Tror en hel del människor behöver få en liten "aha-upplevelse" och förstå att träning handlar om så mycket mer än nåt "nödvändigt ont" (som det är för vissa). Träning finns ju i så många olika varianter så jag är övertygad om att alla kan hitta något de gillar, och som inte är nåt de tvingar sig till varje vecka.

    Kommer dela den här artikeln vidare! :)

    SvaraRadera
  4. Jag håller med om faktumet att det borde vara något att se fram emot när det kommer till träning. MEN om det nu inte är det för alla, så är det väl bra att de ändå masar sig dit? Bättre än ingenting kanske..? :)

    Sen så behöver inte bekräftelse vara den viktigaste orsaken till statusuppdateringar så fort man tränar. Hör ofta att folk upprör sig just på träningsuppdateringar. Men om det är ett stort intresse för en människa att träna så varför kan man inte få dela med sig av det? Precis som vissa andra skriver "fredagsuppdateringen" VARJE fredag eller "festuppdateringen" vid VARJE alkoholtillfälle. En annan faktor som spelar in, speciellt för mig, är att jag fått höra från andra att de blir peppade och motiverade när jag skriver att jag ska till gymmet eller ut i spåret. Och det sporrar mig verkligen att dela med mig, om det nu kan få andra att vilja träna.

    Det är min åsikt.. och ja, jag "checkar in" så fort jag tränar.. för även om jag ser det som en naturlig del av mitt liv, så är jag ändå stolt över det den delen av mitt liv! :)

    Tack för bra blogg för övrigt. Du får en att fundera ibland :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Malin!
      Det känns som att du missförstod vad det faktiskt var jag kritiserade. Det var nämligen inte det att folk offentligt talar om att de ska träna. Det är t.o.m. något som jag i princip har uppmuntrat till i femte rubriken av denna artikel:
      http://smartavagen.blogspot.se/2012/03/7-grundpelare-for-en-hallbar-diet.html
      Det jag kritiserade var att folk vill ha sympati för att de gör en sådan "enorm uppoffring" att gå och träna! De ser träning som en börda, gnäller om att de "måste" genomföra det och snyltar lovord från andra.

      Jag antar att du inte skriver om hur jobbigt det är att ta sig till gymmet eller löpspåret? För det tror jag inte inspirerar folk till träning i samma utsträckning som när man visar att man älskar det man gör. Att passen i sig kan vara tuffa, men att man älskar att ta ut sig och ta sig an nya utmaningar.

      Angående det du skrev i början så är det givetvis bättre att folk tränar än att inte göra det alls. Men gillar man inte träningen så kommer det med störst sannolikhet ändå bara vara en fluga. Då är det bättre att man letar reda på nått man gillar istället, om man nu är ute efter långvarig hälsa.

      Kul att du gillar bloggen annars! Sprid gärna ryktet om den i dina hemtrakter! :) Samma sak gäller ifall du vet folk som skulle vara intresserade av att gå med i MST-Mythbusters. Bara att bjuda in!

      Radera
    2. Ja nej, någon uppoffring är det inte för mig att träna.. då hade jag säkert slutat med det för längesen ;)

      Okej, ja då förstår jag dig bättre.. ;P

      Jag har med bloggen på min läslista i min egen blogg och nämnde dig även i ett blogginlägg tidigare.. så får väl se hur många som hittar hit ;D

      Radera