måndag 3 september 2012

Svart eller Vitt - Bekämpa dina fördomar och börja se grånyanserna!

Tillägg den 12/9: I slutet av artikeln har jag lagt till ett riktigt bra videoklipp (på engelska) som på ett väldigt pedagogiskt sätt förklarar vad vetenskap är och vilka enorma fel som kan uppstå om man drar slutsatser från den utan att ha de rätta kunskaperna. Känns som att klippet borde vara obligatoriskt för alla av Aftonbladets journalister...

Idag börjar jag min 7e termin på högskolan i Halmstad och jag känner mig riktigt taggad inför det! Det känns helt underbart att både kunna jobba med och samtidigt studera ett ämne man verkligen brinner för. Men nog med small-talk! Den följande artikeln kommer handla om några av de absolut viktigaste egenskaperna som jag har lärt mig de senaste åren, nämligen att kunna se grånyanser där andra bara ser svart eller vitt, och att kunna urskilja experterna från kvacksalvarna!  


Faran med att bli passionerad om något

För inte så länge sen så kraschade min ca. 4 år gamla laptop. Efter att jag kanske inte hade varit allt för finkänslig med den den senaste tiden så hängde den sig en vacker kväll, och när jag ville starta om den så stannade den alltid vid samma skede. I hopp om några kloka tips av mina kunniga vänner så la jag upp bilden som ni kan se här till höger.

Den första kommentaren jag fick var "Köp en mac för satan! Haha", och vips så var diskussionen i full fart! Det finns få ämnen som är så polariserande som Apples produkter! 

Ena sidan älskar dem och tycker att det är de bästa prylarna i alla kategorier, och den andra sidan menar att man inte kan använda Mac-datorer till nånting. Det är dock framför allt "Mac-människorna" som har en tendens att, som en av mina vänner så fint poängterade, vara som "pingstkyrkoherdar". Jag tyckte att den formuleringen var rätt kul, och var inte sen med att flika in med: "Dagens fråga: 'Vad har Mac-människor, LCHF'are, gemene CrossFit-medlem och pingstkyrkoherdar gemensamt?' "

Om det inte är glasklart vad jag försökte lyfta fram där, så är det att just dessa grupper ofta vimlar av individer som har blivit så passionerade om något att de inte längre kan se objektivt på saken i fråga. Framförallt om det gäller något som har förändrat deras liv till det bättre. Med det sagt så menar jag givetvis inte att alla individer i de ovannämnda grupperna har de tendenserna.

Människan som varelse tenderar till att ha överdriven tro i det som har förändrat just hennes liv. Vetenskap spelar i det läget en mindre roll. Om individen är övertygad om att det vad den har varit med om är det enda rätta så kommer detta väga tyngre än alla andra "bevis" man kan lägga fram.

Vi vill ha fasta bevis för att något funkar. Vetenskapliga texter kan ofta vara för abstrakta, förvirrande och alldeles för svåra att tolka rätt om man inte har de rätta bakgrundskunskaperna. Vilken typ av bevis är då de starkaste för gemene man/kvinna? Givetvis det man kan se med egna ögon och uppleva med den egna kroppen. Just den typen av frälsning är speciellt vanlig i min bransch. Eftersom förändringar inom individens kost- och/eller träningsvanor ofta kan resultera en väldigt stora livsstilsförändringar.

Jules i Pulp Fiction är övertygad om att han var med om ett mirakel. Inte nog med att ingenting som någon annan
skulle säga skulle kunna ändra hans tro, så är han väldigt angelägen i att även hans kollega, Vince,
ska inse att de precis har varit med om ett mirakel.

Leigh Peele nämnde i någon av hennes podcasts att det inte finns någon annan bransch där lekman tycks sig ha så bra koll på saker som inom kostvetenskapen/nutrition. Efter att ha läst någon enstaka bok om t.ex. LCHF så finns det många som anser sig vara experter inom kostområdet. Och jag tycker knappt att man kan klandra individerna i fråga. 

Många av böckerna som skrivs i fitness-branschen idag är skrivna på ett såpass övertygande sätt att det är svårt att inte bli hjärntvättad om man inte har kunskaperna för att granska dessa texter på ett kritiskt sätt. I allt fler böcker har författarna börjat förklara de fysiologiska processerna som gör just deras nya diet så mycket bättre alla andra, utan att grunda dessa i faktisk litteratur. 

Ofta grundas deras låtsas-fysiologi på alldeles förhastade slutsatser av diverse studier och spekulationer om vad studiernas resultat kan implementeras till. Det värsta är dock att dessa författare sällan skriver att de spekulerar om något, utan de påstår att det de säger är fakta! Här får ni ett praktexempel på en bok som passar in i den ovannämnda kategorin:


Jacob Gudiol har recencerat den här boken med en
väldigt utförlig artikelserie under namnet "Taubes skitsnack"

Nu kanske du undrar hur man ska bära sig åt för att kunna ta till sig kunskap på ett objektivt sätt utan att bli för passionerad om något och/eller bli hjärntvättat av någon? Det första steget är att bli medveten om dina egna fördomar ("bias" på engelska). Först då kan du börja jobba runt dessa. 


"Recognising your own biases is a fundamental requirement for being a critical thinker." - Albert Einsten

Alla har fördomar. Även om man aktivt försöker undvika dem. Men det är ok, så länge man är medveten om det! Man kan nämligen inte ta itu med ett problem förrän man vet att det existerar.

Nästa steg skulle vara att lära sig hur vetenskapsmetodik fungerar samt grunderna i statistik, för att sedan kunna tolka studier på ett bra sätt. Nu har dock inte alla den tiden och det engagemanget som krävs för att sätta sig in i allt som har med den vetenskapliga processen att göra. Därför blir det näst-bästa alternativet att hitta duktiga personer som kan granska vetenskapen och som delar med sig av den på ett förståeligt sätt. Men hur ska man veta vem man kan lita på?



Att urskilja experterna från kvacksalvarna

Allt eftersom åren har gått här i Halmstad så har jag lärt mig att urskilja de som verkligen är pålästa inom sina områden från de som TROR att de är det. Det gäller både föreläsare som vi har haft på utbildningen och diverse ikoner på nätet. Du kanske tycker att det följande låter konstigt, men det som kännetecknar de mest kunniga människorna som jag har stött på under åren, både i verkliga livet och på nätet, är att de använder sig relativt ofta av fraserna "Jag vet inte", "Det beror på" och "Vad jag vet, så..." 

Jag tror att jag har delat med mig av den här frasen tidigare, om inte så kommer den här igen: "Ju mer jag vet, ju mer inser jag vad jag inte vet." Det är nog något som de flesta som håller på med någon typ av forskning håller med om. De inser att dagens sanningar mycket väl kan bli motbevisade i framtiden, och att varje nytt svar på en fråga skapar desto fler följdfrågor.  

Bret Contreras skrev i en av hans artiklar att det som imponerar mest på honom när han läser andras arbeten är inte nödvändigtvis vad man säger, utan vad man inte säger. Han skrev såhär:
"Working toward a PhD and reading tons of research does several things. First, it humbles you and helps you learn how to make appropriate claims. Second, it makes you more “evidence-based” and gives you an appreciation for the different types of evidence and hierarchy thereof. Third, it greatly increases your knowledge. These days I read various blogs/articles and I’m always amazed at the things fitness pro’s claim to be true. When someone becomes a true expert on a particular topic, I’m equally impressed by the things they don’t say than the things they do say. A majority of fitness folks are for lack of better terminology too ignorant to know what they don’t know and promote pseudoscience like it’s going out of style."
När du väl söker information eller kunniga personer att lita på så handlar det om att se hur de uttrycker sig. Framförallt om personerna i fråga försöker sälja något. Det är oftast de som verkar som mest säkra på sin sak. Det är de som har mest "fakta". Sedan kan du även kolla hur de reagerar på följdfrågor och kritik.
Fritt översatt och sammanfattat: Okunskap föder oftare ett starkt självförtroende än vad kunskap gör.

 

Hur man handskas med kritik

När jag för ett tag sen lämnade en något kritisk kommentar på en träningssajt, angående "skitmat" vid bulk, så blev jag genast påhoppad av en av författarens fans. Killen i fråga skrev att han hade läst lite i min "webdagbok" och menade att det inte alls är bäst för nybörjare att köra många reps för att lära sig teknik (angående lite påståenden från min del i min artikel "Varför man inte blir stor av att lyfta tungt!"). Enligt honom fanns det tydligen bara EN rätt väg att gå. Han menade att man bör göra som styrke- och tynglyftare och göra få repetitioner på relativt lätt vikt. Och det stämmer givetvis för den typen av individer. Där pratar man dock om lite mer vana utövare, eller väldigt komplexa lyft. Om demotivational poster ARGUING ON THE INTERNETtyngdlyftare kör 3or-5or så kan man dessutom nästan kalla det för "högreps" hos dem.

Hur praktiskt det är att använda ett sådant upplägg på gemene nybörjare kan man dock diskutera om. Det är absolut en väg att gå, men jag tror att det finns effektivare tillvägagångssätt. Slutligen tror jag faktiskt att den här killen var ett klassiskt exempel av en IT-hjälte. IT-hjälten behöver inte nödvändigtvis ha en annan åsikt än protagonisten men tycker främst det är roligt att tjafsa emot bara för tjafsandets skull. Det huvudsakliga målet med kommentaren är att försöka undergräva protagonistens auktoritet.



Ett riktigt bra exempel på en sund inställning till kritik förklarade Alan Aragon här:
"The way I met Brad [Schoenfeld] is an interesting story. On a whim, I emailed him and asked if I would take a look at his peer-reviewed article titled, “Does Cardio After an Overnight Fast Maximize Fat Loss?” He gladly sent it over & gave me permission to dissect it in my research review - and I combed through it with obsessive -compulsive rigor. I felt that it was a very well-done article overall, but I also discussed aspects I felt needed more support. Instead of letting my points of contention bruise his ego, Brad actually appreciated the critique, and even thanked me for doing it. He told me that science can only move forward when we hold each other accountable for the accuracy of our material, and that challenging your peers is critical for the advancement of scientific knowledge.
I was so used to dealing with fragile egos among the top guys in the fitness field, that hearing this from Brad literally dropped my jaw to the table."

Det är precis så det ska vara!
Vill man utvecklas som skribent eller forskare så måste man även våga ha fel. Man måste släppa egot och ta lärdom av all typ av kritik som kastas emot en. Även om kritiken skulle grunda sig i missförstånd så kan det t.ex. vara ett tecken på att man behöver jobba med sin pedagogik. Börjar man se möjligheter till förbättring istället för hinder så blir resan till större kunskap betydligt enklare, OCH EFFEKTIVARE!

Tillägg den 12/9

En av de ovannämnda podcasten som jag verkligen tror kommer bli värda att följa är Bret Contreras och Jonathan Fass nystartade podcast "The Strength of Evidence". När Bret presenterade det nya projektet på sin sida så la han även upp följande klipp, som jag tycker är fruktansvärt bra! En mer pedagogisk förklaring av vad den vetenskapliga metoden går ut på får man leta efter!




Låt mig gärna få veta vad du tyckte om artikeln genom att lämna en kommentar!

Gillade du informationen i den här artikeln? Du kanske har vänner som också skulle uppskatta den?
Dela gärna artikeln med andra! Det skulle betyda mycket för mig!


Om du vill hålla dig uppdaterad om det senaste inom kost, träning och hälsa så kan du gå med i vår facebookgrupp "MST-Mythbusters" eller följ mig på Twitter!

11 kommentarer:

  1. Jag tror inte att någon föds vis Marek, utan det är något som man blir genom att göra sina misstag. Och bara det att lära sig att kunna ha fel är väldigt svårt.

    Minns inte om det var dig jag pratade om det med, men alla går ju igenom olika faser av kunskap/färdighetsbemästrande/etc:
    1) Omedveten okunskap (Nybörjare)
    2) Medveten okunskap (Självinsikt)
    3) Medveten kunskap (Kompetent)
    4) Omedveten kunskap (Mästare)
    Detta är en nödvändig process för lärdom, och jag tror också att när man når den fjärde graden av kunskap börjar man om, bara att faserna är kortare.

    Jag skulle kunna expandera detta otroligt mycket, men det skulle nog kräva ett strukturerat blogginlägg i sig självt. Vad jag tror är viktigt att poängtera är att det är bra att vara medveten att inte alla befinner sig på samma nivå av insikt. Det kommer och går i faser dessutom.

    P.S. Man måste alltid ta populärvetenskaplig litteratur med en stor nypa salt, annars sliter man bara sitt hår. D.S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt intressanta tankegångar, Jacob! Och jag håller med till fullo!

      Ska jag sätta min artikel i perspektiv med din rankning så handlade den nog mestadels om att tillåta sig själv resp. "våga" att gå från fas 1 till fas 2. Det känns som att det steget kan vara det mentalt svåraste, även om det är steget som egentligen bör ta minst tid. Alldeles för många försöker hoppa över fas 2 för att komma till fas 3 och saboterar därmed sin egen framgång.

      Sen kan man ju diskutera om man (iaf som forskare) någonsin kommer ut ur fas 2, även om man samtidigt är i fas 3 och/eller 4. För det är det som är det intressanta med forskningen. Varje nytt svar man får skapar desto fler nya frågor vilket innebär att ju högre upp i faserna man kommer så slungas man automatiskt tillbaka igen.

      Angående din sista punkt så stämmer det ju helt det med. Jag försöker dock lista ut vad som är det bästa alternativet för gemene man/kvinna. Och en annan sak, som jag kom på precis nu: Vad är det bästa sättet att förmedla kunskap?
      Om jag försöker lära folk att läsa vetenskapliga artiklar så kommer antagligen endast en väldigt begränsad skara ta till sig av det, vilket innebär att väldigt få kommer kunna ta del av vetenskapen i slutändan. Om jag däremot förenklar vetenskapen, resp. refererar till andra personer som gör det på ett bra sätt, så kommer betydligt fler orka läsa texterna och i slutändan kommer mer kunskap ut till allmänheten. Det var bara lite tankegångar det där...

      Alltid kul när du delar med dig av din visdom, Jacob!

      Radera
  2. Gillar ditt inlägg och tycker det är bra skrivit! Ditt språk utvecklas dessutom hela tiden och det är intressant att följa dina passionerade tongångar! :)
    Keep up the good work! :)

    SvaraRadera
  3. Hallå, intressant inlägg. Jag har precis hittat den här bloggen samt facebook-sidan via länk på en annan blogg. Jag undrar lite om eran utbildning i Halmstad? Hur länge har den funnits, (kan säkert googla men kul att få info från en person direkt), det låter som något jag hade velat gå när man skulle välja högskola för närmare tio år sedan. Jag märker att det finns forskarambitioner och jag undrar hur möjligeheterna ser ut att bedriva relevanta kliniska studier i området? Jag själv hade velat redan som specialarbete på gymnasiet göra en studie med mätvariebler i två grupper, en som tränade 4-6 reps (max-OT som var omåttligt populärt på den tiden, och fortfarande ett bra upplägg) och en grupp som tränade 8-12 reps. Jag kom dock på det för sent och skrev om laser istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjena!
      Den har inte funnits så jättelänge. Kanske sen 2006 eller nått sånt. Här har du lite mer info:
      http://www.hh.se/utbildning/hittautbildning/sokprogram.2532.html?url=752680950%2Fse_proxy%2Futb_program.asp%3FPtKod%3DNGBIF12h&sv.url=12.70cf2e49129168da015800089906
      Yes, jag körde också Max-OT en gång i tiden. Det luriga var att jag blev galet hjärntvättad av AST-snubbarna. Jag trodde jag kunde allt om styrketräning och fettförbränning, och började skriva på body-forumet. Där blev jag dock genast knäppt på näsan av bl.a. Berkhan, Neuman och Abelsson. Och det var jag ruskigt glad för faktiskt. De killarna öppnade ögonen på mig och la grundstenarna till det jag är idag.

      Men ja, det finns en hel del möjligheter till att genomföra studier här. Vi kan inte riktigt gå så långt som att ta biopsier eller använda oss av radioaktiva markörer osv, men labbet har t.ex. ganska dyrbara kraftplattor, ett 3D-analyssystem, apparatur för att mäta VO2max m.m. m.m.

      Hehe, det blev en skön helvändning mot laser där! Jag kollade in din blogg lite snabbt nu med, kan det vara att du är lite irriterad över en viss herr "nervtråd"? ;D

      Radera
    2. Intressant, mycket intressant. Jag läste aldrig Max-OT "bokstavligt" (då de rekommenderade att man skulle använda AST's tillskott som var otänkbart för någon som hade en budget på 950 kr i månaden) utan mer som sunda riktlinjer med tung träning, få reps, hög intensitet och progression.

      Den här typen av fysiologisk biomedicin verkar ju toppen. Har själv läst en naturvetenskaplig utbildning men mer inriktad mot molekylär metodik. Hade gärna kommit och kikat lite på prylarna så kanske man kan göra nån "pilotstudie" tillsammans nångång långt in i framtiden. Jag vet att de finns typ tidsskrifter i idrottsfysiologi, nutrition och medicin som länkas på de flesta träningsfora men finns det några svenska forskargrupper som håller på med den typen av forskning?

      Nu upplyste du mig även om denna Abelsson, har inte sett namnet IRL, som jag läst text av så länge som jag haft tillgång till internet, på Maxx-forum (som var helt anarkistiskt). Vad pysslar han med till vardags förutom att svara på samma frågor om och om igen på internet, han tycks ju ha nån form av akademisk utbildning då han verkar plöja igenom stora mängder forskningsartiklar?

      Och ja, jag hade nyligen en inte helt trevlig och ganska barnslig dispyt med ovan nämnde bloggare. Som taget från ditt blogginlägg.

      Radera
  4. Ok, jag kanske inte var tydlig med frågan, men jag undrar bara vad Abelsson jobbar med då jag endast kände till hans alias sen många år och trodde inte han var outad med "IRL"-namn. Han är väl antagligen den som har högst anseende och längst erfarenhet av de tre du refererar till, iaf i Sverige. Annars blev jag imponerad av Body-radio avsnittet med Ola Wallengren, dietist, som både forskar akademiskt, jobbar kliniskt med patienter och testar de mest bisarra dieter och träningsupplägg på sig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har ingen aning vad han gör nu. Jag lyckades googla fram nån biografi för några år sen, och då hade han väl bl.a. varit i Australien och läst på högskolenivå, om jag minns rätt.
      Numera har nog alla tre väldigt högt anseende. Och ser man på erfarenhet med egna klienter så skulle jag tro att Berkhan är i top där. Ja, Wallengren är skön han med. Han hjälpte mig t.o.m. att utvärdera lite data för några år sen då jag gjorde en case-study på mig själv och R-ALA och diverse andra insulinkänslighetshöjande kosttillskott. Jag hade en tråd om det på body-formet och rätt vad det var så var det olika kostillskottsförsäljare som skickade en massa burkar till mig. Kolla efter "ALA-experimentet" eller nått i den stilen, ifall du är intresserad. Jag brukade gå under nanet "Tyskn".

      Förövrigt så jobbar jag på ett blogginlägg om just bra kunskapskällor och vilka personer, bloggar, sidor, podcasts och böcker som jag tycker är bra att ta en titt på.

      Radera
  5. Är intresserad men sökmotorn är ett skämt så länka gärna annars ger jag upp.

    SvaraRadera
  6. http://www.body.se/forum/kosttillskott/ala-experimentet-274026

    Hittade själv, fanns två sökmotorer, en för hela body.se och en för forumet. Då vet man det.

    SvaraRadera